Det annorlunda med akademisk ridkonst är det jag fastnade för så fort jag fick se en video om samling på min vanliga ridkurs med min ridlärare Nina Sjöstrand i Kiruna. Det handlar om att tänka mer och kämpa mindre. Det handlar inte om att rida "skänkel mot hand" bara uttrycket ger en krampaktig känsla och att verkligen rida så ger hästen och ryttaren problem. En stor och stark ung rekryt, kunde kanske få de oskolade hästar som de red på i början av 1900-talet att "lyda" på det sättet. Men det funkar ju inte för känsliga hästar och svaga små ryttare som Barock-Olga. Jag tror inte att de där unga soldaterna och deras hästar heller mådde så bra av ridningen, men "går det så går det". Trist bara att den där brutala inställningen till ridningen ibland lever kvar.

Äkta samling handlar om balans och dit kommer man med eftertanke och reflektion och med att man låter hästen söka sig framåt neråt och ur denna riktning börja samla in hästens bakben under ekipagets tyngdpunkt. Man får aldrig äkta samling med våld, hästen måste orka bära sig och ryttaren i balans, därför tar det tid att få hästen stark nog för äkta samling. En bra muskelstyrkeövning är att helt enkelt rida uppför och nedför i backar. I Nerförslut blir det naturligt för hästen att trampa under sig och därmed stärka musklerna och muskelminnet som säger "det här känns bra, så här ska vi alltid göra, det blir lättare då". Detta är ridning som ger energi till både häst och ryttare, därför kallar Ewa-Kristina detta för "Kraftskapande ridkonst".



Majan och Chateau på vårpromenad.