Hästar jag minns I: Belanti



Belanti var en vacker dansk varmblodsdam. Hennes morfar var engelskt fullblod och hans sköra nerver och ädla utssende hade hon fått i arv. Hon hade också fullblodets grace och luftiga galopp och när hon slappnade av var det som att rida på ett moln. Belanti var ridskolehäst på Kiruna Ridklubb och som sådan var hon exemplariskt pålitlig vid handikappridning, men många andra ridelever tyckte inte om att rida denna lite nerviga dam.

En dag kunde hon få för sig att ett hörn på ridbanan var farligt eller att hon absolut måste skutta högt om någon viskade på läktaren. Men som sagt var, hissen som behövdes för vissa rörelsehindrade för att komma upp på henne var inga problem och hon skötte sig perfekt i dessa sammanhang där många mindre tunnhudade ridskolehästar hoppade ur sitt tjocka skinn.

Aldrig har jag varit med om att Belanti försökt bocka av sin ryttare eller att hon gjort annat fuffens som en del ridskolehästar lär sig med åren. Det var under hennes lady-lika värdighet. För en lady var hon "through and through". När hon stod och vilade sig i spiltan stod hon med ena bakbenet vilande i kors över det andra som den fina dam hon var. Det kunde gå väldigt fort på Belanti (vilket jag märkte vid hopptävlingen vi en gång startde i hon och jag), men allra finast var hon i samlade gångarter-hon hade blivit en exemplarisk barockhäst.

Jag och Belanti tyckte om varandra från första rykttaget. När det var sommarridläger för "tanter" var hon alltid mitt val, jag fick henne också varje gång eftersom hon av många ansågs som lite opålitlig och svårriden. Det tyckte inte jag, man fick bara var snäll mot henne och inte dra i munnen på henne,då gav hon tillbaka hundrafalt. Gjorde man någorlunda rätt gjorde hon det man bad om, men man fick vara exakt, annars blev det något annat och mycket stelt och skumpigt. Man lär sig mycket av en sådan häst och Belanti lärde mig mycket.

Vi var inte ett jättegäng som älskade Belanti, men min stallvän Linda tillhörde också hennes trogna beundrare. Linda ordnade så att hon och jag fick ha Belanti tillsammans med d-ponnyn Fonzie Belantis sista somrar i jordens vackraste hage i Pirttivuopio, en mil från den mer kända byn Nikkaloukta. Utsikten var över samma sjö som från Piks hage. Gamla hästar kan ju inte gå i storflock för då blir de utmobbade och de måste också ridas hela tiden för att inte tappa formen så det passade inte att hon gick med resten av ridskolehästarna på sommarbete. Fonzie var inte så gammal, men han är en skimmel som står lågt i rang och av det skälet var de ett perfekt par i beteshagen.


Belanti blev 25 år gammal.


Här ovan ser ni Linda på en ridtur där i fjällen. Jag red Fonzie de där sista ljuva åren för Linda är lång och jag har evig ponnystorlek.


Kommentarer
Postat av: Johanna

En vacker dam.

2011-04-10 @ 16:34:09
URL: http://walkyria.blogg.se/
Postat av: Alma-Lena

Johanna: Ja, det var hon verkligen, tyvärr ger inte bilden henne rättvisa, men man ser hennes vänliga vackra huvud bra i alla fall. Skulle jag hitta en häst som hon hade jag sålt allt utom Chateau och köpt henne. Tyvärr är hennes stam av ridhästar på utdöende, man vill ju ha betydligt större och tuffare hästar som passar för hoppning på hög höjd eller dressyrens konstiga krav på jättebiffar till hästar. Sådana här små vackra hållbara hästar (kring 160 i mankhöjd) föds knappt upp längre.

2011-04-10 @ 16:59:40
URL: http://barockbloggen.blogg.se/
Postat av: Lars

Fin Häst..160 cm är kanske lagom om man ramlar av. Har ett minne att jag skulle lära mig rida i tidiga tonnåren, var lite nervig och höll hårt i tyglarna, hästen fick syn på en grästuva den ville mumsa på och jag gjorde en huvud dykning och landade på tuvan. Hästen tittade lite bekymmrat på mig men blev inte rädd, det var en väldigt snäll ridhushäst.

Postat av: Alma-Lena

Lars: Så trevligt att gamla hästminnen väcks till liv också hos dig!

2011-04-11 @ 08:21:48
URL: http://barockbloggen.blogg.se/
Postat av: Linda

Åh, Belanti! Nu sitter jag här och grinar igen, min fina lilla Åman har nämligen slagit Belanti och Pålle följe nu i veckan som gick. Speciella djur lämnar så stora avtryck i våra hjärtan, det är så tråkigt att vi inte får ha dem hos oss längre.

2011-04-11 @ 14:11:55
Postat av: Alma-Lena

Linda: Så tråkigt! Gamle Åman, han har ju alltid funnits. Ja, i denna serie av hästar jag minns dyker förstås Pålle upp snart. Hoppas vi kan ses under påsklovet som börjar nästa vecka, då åker vi på turné- om du kan - och pratar franska om hästar!

2011-04-11 @ 16:03:51
URL: http://barockbloggen.blogg.se/
Postat av: Linda

Ja fy, det är verkligen tråkigt, för att inte tala om hur tyst och tomt det är! Är ni hemma i byn påskveckan? Jag lär väl vara hemma i min by hos mor & far, så i teorin borde vi ju hinna ses någon dag! Har du lov veckan före eller efter påskhelgen?

2011-04-12 @ 17:26:22
Postat av: Alma-Lena

Linda: Jag förstår verkligen hur tomt de blir. Men det kanske finns någon fin valp därute som behöver dig när det värsta lagt sig?



Vi blir här halva lovet som börjar till helgen och sista dagen är annandagen. Fredrik kommer också hit. Det vore väl kul om vi kunde ses!

2011-04-12 @ 18:30:12
URL: http://barockbloggen.blogg.se/
Postat av: Linda

Jag kommer att vara i Övertorneå helgen, men sen åker jag väl till byn och blir där över påsk, som det ser ut nu i alla fall, så då ska vi väl hinna med att ses!

2011-04-12 @ 21:47:03
Postat av: Alma-Lena

Ja, då måste vi hitta någon tid, absolut!

2011-04-12 @ 22:37:04
URL: http://barockbloggen.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0