Ridning är, som så mycket annat riktigt intressant, 10% inspiration och 90% transpiration. Idag var förhållandet för min del 95% transpiration. Jag skottade en väg till Chateaus bantningshage, det börjar bli dags för den igen nu när det är vamare än -35 varje dag. Hon har hållit sig smärt i vinter trots fri tillgång till hö, men nu börjar magen växa oroväckande så hon behöver sin egen hage. I samma hage som Majan blir effekten att Chateau äter hela tiden och blir fet på kuppen och Majan blir tunn eftersom Chateau äter upp hennes andel av höet.
Innan vägen till hagen fanns, fanns snö.  


Sakta slingrar sig gångtunneln fram mot hagen.   



Denna vinter har bjudit på mycket snö. Nu i sammanpackat skick är den över en meter djup och dessutom kompakt nog att bygga igloos av.Detta i kombination med regnblandad snö gjorde oss genomblöta till och med min regntåliga ponny fick sitt jättestora täcke på. Så fick jag ett extra styrkepass i ca 2,5 timmar med en paus  i mitten när Linnea ville ha en ridlektion. När Linnea sedan kom och hackade sönder snön med en därför bättre anpassad spade än min skovel gick skottningen fortare och blev dessutom ett rejält konditionspass. Men när Chateau väl stod i snö upp över magen i sin hage blev Majan ledsen och täcket trasslade så hon fick flytta tillbaks till Majan igen. De får separera när vädret är lugnare, blåst och hästar är ju ingen harmonisk kombination.









Gott med morötter efter passet. Linnea är lycklig hon fick till trampet och galoppfattningarna blev också fina.

Sedan fick Linnea hjälpa till med vägen till hagen:





Grinden till Chateaus hage skottas fram, äntligen klart!



Plums så mycket snö-



Mums så mycket snö!



Hö till Chateau. Snö till oss alla.



Mums med mycket hö.
Men nu tillbaks till Majan, vi kan inte flytta isär i nuläget, vi behöver tänka över saken lite först-det kom så plötsligt.