Inga rider i dressyrsadel och får en mer hängande skänkel

Sitsen som Ewa utvecklat efter sin olycka och för att få en maximalt stark och lycklig häst är en variant av lodrät sits men med längre stigläder än man rider "vanligt" med. Glöm trepunkts-sitsen. Sittbenen ska inte sticka hästen i ryggen, använd dina vältrimmade gluteus maximus för att dämpa de vassa sittbenen (ja, hästen uppfattar dem som vassa även om du tror att du har en fet rumpa!) och avlasta ryggen så hästen kan jobba fritt med den. För att uppnå denna lättnad för hästens rygg tar man också stöd i stigbyglarna och sviktar i fotleden för att sitta mjukt i trav och galopp. Detta gör att även en ryggskadad person eller en människa med andra problem, ständig värk, reumatism, förslitningsskador m.m. kan rida bekvämt i alla gångarter.

I spansk sadel får man lite mer "spretiga ben" men de ska ändå vara avspända och sviktande i fotleden

Man rider inte lätt på ridskolesätt eftersom det ändrar ryttarens tyngdpunkt och därmed stör ekipagets balans, däremot kan man knipa åt med rumpan i takt med hästen och på så sätt rida lätt utan att förskjutas framåt och dunsa ner på hästens rygg just när ryggen böljar uppåt i traven. Man slipper också spänningar i benen och får en jämnare kontakt med hästen.

Inga beskriver kraftskapande ridkonst som en serie motsägelser och här kommer några av dem: Du ska lägga mycket vikt på fötterna och du ska vara avspänd i benen. Du ska inte trycka ner hälen för då blir benet spänt, foten ska vara plan utan doppad tå eller nervänd häl. Du ska vara avslappnad när du rider, men du måste rida med muskeltonus för att bära upp dig själv och bli så lätt som möjligt för hästen att bära.