Just nu pågår en kurs i kraftskapande ridkonst i Vånafjärden. Denna gån ligger tyngdpunkten på grundtankarna kring Kraftskapande ridkonst. Vi som är med på kursen har alla ridit på det här sättet i flera år, men vi var inte med för 12 år sedan då Ewa började lära ut detta ridsätt, därför tänkte jag slå två flugor i en smäll genom att dels lära mig en massa nyttigt själv, repetera annat och blogga från kursen för att dela med mig av alla lärdom som flödar över mig från de duktiga lärarna Inga och Anki Niska.

Alla som följt den här bloggen ett tag vet att jag rider min welshponny akademiskt, just den typ av akademisk ridkonst som Ewa lär ut  har sina rötter både i Franska ridakademierna från 1500-talet och medeltidens skickligaste riddare som PRE-uppfödarna Cartusianermunkarna eller Tempelriddarna. Hon började med denna mjuka ridstil efter en ridolycka som omöjliggjorde den vanliga styrkeridningen. Via riddarskap på Bent Branderups akademi har hon nu utvecklat kraftskapande ridkonst mot en större individanpassning än någon annan ridstil jag stött på.

Som överskrift på hela kursen stod orden:
KROPP KÄNSLA KUNSKAP INTUITION


Kraftskapande ridkonst bygger på en tänkande ryttare som genom sin kropp når hästens hjärna och får hästen att föredra att jobba på ett ändamålsenligt sätt under ryttare framför att vila och äta. Att få en levande varelse att gladeligen avstå från sin naturliga lust att samla på sig och spara energi kräver en tydlig och vänlig kommunikation. Hästen ska längta efter att få jobba under ryttaren och älska sin människa som människan älskar sin häst. Samarbetet ska till slut nå målet att bli så automatiserat och exakt att det liknar telepati. Inget litet mål att sträva efter, men även vägen dit är väl värd all den möda vi lägger ner på att nå dit.