Vad det är gott och ljuvligt

att bröder är tillsammans!

Det är som när den fina oljan på huvudet

rinner ner i skägget, i Arons skägg,

som faller ner över dräktens linning.

Det är som när Hermons dagg

faller över Sions berg.

Där skänker Herren välsignelse,

liv i alla tider.

Orientalisk gästfrihet och estetik hos Ann-Helen med en duk från Israel där hon har en av sina familjer

Jag gillar den här psalmen ur Bibelns sångsamling Psaltaren. Den talar så tydligt om den överflödande lyx det är att ha vänner. Sommaren är en tid när jag hinner umgås lite mer öga mot öga med vänner och de finns där för mig fast jag är en usel vänvårdare. Jag glömmer födelsedagar, tappar bort adresser och telefonnummer, hyser en djup misstro mot att att ringa upp folk om jag skulle ha numret, jag har ingen Facebook och jag köper usla presenter. Till detta har jag ett mycket gott minne "bakåt" medan det är nästan obefintligt "framåt", så någon jag sist såg för 10 år sedan känns som någon som fortfarande står mig nära när jag träffar den stackaren som knappt minns att jag finns.

Sabbe,
kompis från förr som kom ihåg mig trots att han inte ens visste om att de yngsta barnen fanns

Linda, hästvännen som jag känt sedan hon var så liten att hon var helt lagom stor för att rida Chateau. Nu är hon modellång.

Ändå har jag vänner. vilken lyx, vilken nåd och vilket överflöd. Det är verkligen som oljan som man inte sparat på och som flödar över alla bräddar. Något jag inte alls förtjänar ges mig. Sommaren är en tid när jag tänker på det speciellt mycket, då har ju jag äntligen tid. Jag reser hem till Kiruna och hem till vänner på andra mer avlägsna orter, jag hinner prata, skriva brev, mejla och hälsa på. Då känns det verkligen som berget Hermons dagg som rinner ner i torra dalar och allt blir grönt och friskt igen.