Evangelisten Lukas berättar: Med Andens kraft inom sig återvände Jesus till Galileen, och ryktet om honom spred sig i hela trakten. Han undervisade i deras synagogor, och alla lovprisade honom. Han kom till Nasaret, där han hade växt upp, och på sabbaten gick han till synagogan, som han brukade.

Han reste sig för att läsa, och man gav honom profeten Jesajas bok. När han öppnade den fann han det ställe där det står skrivet: Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna ett nådens år från Herren. Han rullade ihop boken och gav den tillbaka till tjänaren och satte sig. Alla i synagogan hade sina blickar riktade mot honom. Då började han tala till dem och sade: ”I dag har detta skriftställe gått i uppfyllelse inför er som hör mig.” Alla prisade honom och häpnade över de ljuvliga ord som utgick ur hans mun.

Detta är alldeles i början av Jesu korta förkunnargärning. Större delan av sitt liv var han timmermannens son i Nasaret i Galliléen, men de tre sista åren av livet ägnade han sig mest åt att predika om riket som kommer, riket mitt ibland oss, Guds rike som lyder helt andra lagar än de mänskliga stater vi känner till. I detta rike är den som i världens ögon räknas som stor, mindre än ett litet barn. Barnen är däremot stora i detta rike. De första ska bli sist och vice versa.

Denna annorlunda verklighet är inte något som jag kan förvänta mig enbart efter döden, nej, Jesus avslutar ju läsandet med att säga: ”I dag har detta skriftställe gått i uppfyllelse inför er som hör mig.”

Jag blir glad av detta. Jag får leva himmelrikt redan nu. Himmelrikt lever jag inte när jag vältrar mig i överflöd utan när jag lever meningsfullt och kan välja bort det onödiga och fokusera på det nödvändiga. Skala av och skala ner. Det stora får bli det lilla. Det som kommer sist i vanliga fall, låter jag komma först. Jesus har redan släppt ut mig ur konsumismens fångenskap, fängelsemurarna har fallit, det är bara för mig att vandra ut och börja leva Himmelrikt.

Jag vet ju så väl allt det här, men ändå måste jag alltid bli påmind. Den här låten fick förra hösten påminna mig om detta himmelrika liv och idag kom den till mig när jag som bäst behövde den: