Hur Jesu första lärjunge blev St. Andrew
Andreas på en al fresco-målning från 400-talet i St. Paulus basilika utanför murarna, bilden ger inte rättvisa åt lystern som de urgamla färgerna fortfarande har och kan förstås inte alls återge känslan av att i dämpad belysning se denna målning som visar hur antikens människors tro, kreativitet och helighetslängtan liknar vår så mycket trots att 1700 år gått sedan den verkligen var fresco.
Barockbloggen lovade att berätta om hur Andreas blev Skottlands skyddshelgon, Patron Saint. De brittiska örikena har ju varsina skyddshelgon. Mest känd är förstås Irlands St. Patrick men de andra rikena har också sina egna skyddshelgon. England har St. George, han med draken, Wales har bygdens egen son St. Daffyd/David eller Dewi Sant till skyddshelgon. I Skottland är det St. Andrew, alltså lärjungen Andreas som står för det speciella beskyddet. Det är lite konstigt eftersom St. Patrick troligen föddes i Skottland och Irland har många invånare av skotskt ursprung, förutom St.Patrick.
Hur kommer det sig då att Skottland fick en judisk fiskare till skyddshelgon?
Andreas var från början Johannes Döparens lärjunge och det var Johannes utpekande av Jesus som den väntade Messias som gjorde att Andreas följde med Jesus och sedan presenterade sin bror Simon Petrus för honom. Andreas och Petrus blev båda ivriga förkunnare av Jesus budskap efter hans uppståndelse. Petrus kom så långt västerut som till Rom där han korsfästes upp och ner under kejsar Neros förföljelse av de kristna efter Roms brand;som Nero själv anses ha anlagt av "konstnärliga" skäl.
Brorsan Andreas reste däremot runt i romarrikets östra delar, nuvarande Grekland, södra Ryssland, och Mindre Asien blev hans missionsfält. Han korsfästes också av romerska myndigheter på ett kryssformat kors i Patras i södra Grekland. På så sätt blev han skyddshelgon och viktigaste apostel för den Ortodoxa östliga kyrkogemenskapen . Kyrkohistorikern Hippolytos av Rom säger att Andreas installerade den första biskopen i Byzans/Konstantinopel-Östroms huvudstad fram till dess fall 1453. Han är nu därför Patriarkatet i Konstantinopels skyddshelgon, likväl som Rysslands, Ukrainas och Rumäniens skyddshelgon. Hur kom denne östkyrkans skyddshelgon att bli skyddshelgon för ett av Europas nordvästligast belägna riken?
300 år efter Andreas död kom kejsar Konstantin till makten och lät flytta, på sin fromma moders enträgna begäran, apostelns kvarlevor till Konstantinopel. Enligt legenden blev då en munk vid namn Regulus varnad i drömmen att detta skulle ske. En ängel bad honom ta så många av Andreas ben som möjligt till värdldens ände. För den grekiske romaren framstod Skottland som världens ände och dit lyckades han föra några ben av Andreas.
Troligen gick det inte till så. Benen kom nog till Skottland på 700-talet. Kanske verkligen med en munk kallad Regulus som härstammade från Irland, men denne levde ca 573-600. Troligen kom relikerna från biskop Accas samling som han tog med sig till Skottland när han drevs bort från Hexham 732. 832 sägs kung Æthelstan ha sett ett andreaskors på himlen inför ett slag mot anglerna som han vann trots ett stort numerärt underläge. Han skall därefter ha utnämnt Andreas til Skottlands skyddshelgon och börjat använda den himmelsblå flaggan med vitt andreaskors som nu är Skottlands flagga. Men det finns bevis på att Andreas vördades i Skottland långt innan detta slag så man vet inte om Æthelstan har något alls med St. Andrew och hans skyddshelgonstatus i Skottland att göra.
Benen har nu försvunnit, troligen förstördes de under de fruktansvärda strider som slet sönder de numera förenade kungarikena i Storbritannien när reformationen kom till Skottland och utplånade allt som verkade katolsk avgudadyrkan.
Men alla Andreas ben kom ju inte till Skottland, resten fanns i Konstantinopel fram till det vedervärdiga 4:e korståget som sändes ut av Venetianska köpmän och ödelade Konstantinopel, Östroms stolta huvudstad och säte för patriarken i den Östromerska kyrkan. Korsfararna plundrade stadens skatter på många värdefulla reliker efter heliga kvinnor och män-bland dem Andreas kvarlevor.Relikerna fanns nu i Italien och 1969 gav påven Paulus VI några av dem till St. Mary's Roman Catholic Cathedral i Skottlands huvudstad Edinburgh där de nu stolt visas upp.
Skottarna firar Andreasdagen, som också är deras nationaldag, med att vältra sig i skotskhet:whisky, haggis, säckpipor, skotsk folkmusik och tillhörande danser, bland annat Higland dancing där männen solodansar virtuost i Hallingstil, mycket atletiskt och krävande, och Scottish countrydancing som är en folklig adaption av hovets pardanser under renässansen som man kan se exempel på i exempelvis "Shakespeare in Love" och "Elizabeth- The Golden Age".
På så sätt påminner deras Andrew-firande om det andersmässfirande som idkas i de nordliga lappmarkerna; det är ju också en uppvisning i samisk kyrklig och profan kultur, mer än ett verkligt högtidlighållande av fiskaren från Galliléen som lydde Jesu uppmaning "följ mig" så till den grad att han slutade sitt liv som sin mästare; korsfäst av romerska myndigheter.
Hur kommer det sig då att Skottland fick en judisk fiskare till skyddshelgon?
Andreas var från början Johannes Döparens lärjunge och det var Johannes utpekande av Jesus som den väntade Messias som gjorde att Andreas följde med Jesus och sedan presenterade sin bror Simon Petrus för honom. Andreas och Petrus blev båda ivriga förkunnare av Jesus budskap efter hans uppståndelse. Petrus kom så långt västerut som till Rom där han korsfästes upp och ner under kejsar Neros förföljelse av de kristna efter Roms brand;som Nero själv anses ha anlagt av "konstnärliga" skäl.
Brorsan Andreas reste däremot runt i romarrikets östra delar, nuvarande Grekland, södra Ryssland, och Mindre Asien blev hans missionsfält. Han korsfästes också av romerska myndigheter på ett kryssformat kors i Patras i södra Grekland. På så sätt blev han skyddshelgon och viktigaste apostel för den Ortodoxa östliga kyrkogemenskapen . Kyrkohistorikern Hippolytos av Rom säger att Andreas installerade den första biskopen i Byzans/Konstantinopel-Östroms huvudstad fram till dess fall 1453. Han är nu därför Patriarkatet i Konstantinopels skyddshelgon, likväl som Rysslands, Ukrainas och Rumäniens skyddshelgon. Hur kom denne östkyrkans skyddshelgon att bli skyddshelgon för ett av Europas nordvästligast belägna riken?
300 år efter Andreas död kom kejsar Konstantin till makten och lät flytta, på sin fromma moders enträgna begäran, apostelns kvarlevor till Konstantinopel. Enligt legenden blev då en munk vid namn Regulus varnad i drömmen att detta skulle ske. En ängel bad honom ta så många av Andreas ben som möjligt till värdldens ände. För den grekiske romaren framstod Skottland som världens ände och dit lyckades han föra några ben av Andreas.
Troligen gick det inte till så. Benen kom nog till Skottland på 700-talet. Kanske verkligen med en munk kallad Regulus som härstammade från Irland, men denne levde ca 573-600. Troligen kom relikerna från biskop Accas samling som han tog med sig till Skottland när han drevs bort från Hexham 732. 832 sägs kung Æthelstan ha sett ett andreaskors på himlen inför ett slag mot anglerna som han vann trots ett stort numerärt underläge. Han skall därefter ha utnämnt Andreas til Skottlands skyddshelgon och börjat använda den himmelsblå flaggan med vitt andreaskors som nu är Skottlands flagga. Men det finns bevis på att Andreas vördades i Skottland långt innan detta slag så man vet inte om Æthelstan har något alls med St. Andrew och hans skyddshelgonstatus i Skottland att göra.
Benen har nu försvunnit, troligen förstördes de under de fruktansvärda strider som slet sönder de numera förenade kungarikena i Storbritannien när reformationen kom till Skottland och utplånade allt som verkade katolsk avgudadyrkan.
Men alla Andreas ben kom ju inte till Skottland, resten fanns i Konstantinopel fram till det vedervärdiga 4:e korståget som sändes ut av Venetianska köpmän och ödelade Konstantinopel, Östroms stolta huvudstad och säte för patriarken i den Östromerska kyrkan. Korsfararna plundrade stadens skatter på många värdefulla reliker efter heliga kvinnor och män-bland dem Andreas kvarlevor.Relikerna fanns nu i Italien och 1969 gav påven Paulus VI några av dem till St. Mary's Roman Catholic Cathedral i Skottlands huvudstad Edinburgh där de nu stolt visas upp.
Skottarna firar Andreasdagen, som också är deras nationaldag, med att vältra sig i skotskhet:whisky, haggis, säckpipor, skotsk folkmusik och tillhörande danser, bland annat Higland dancing där männen solodansar virtuost i Hallingstil, mycket atletiskt och krävande, och Scottish countrydancing som är en folklig adaption av hovets pardanser under renässansen som man kan se exempel på i exempelvis "Shakespeare in Love" och "Elizabeth- The Golden Age".
På så sätt påminner deras Andrew-firande om det andersmässfirande som idkas i de nordliga lappmarkerna; det är ju också en uppvisning i samisk kyrklig och profan kultur, mer än ett verkligt högtidlighållande av fiskaren från Galliléen som lydde Jesu uppmaning "följ mig" så till den grad att han slutade sitt liv som sin mästare; korsfäst av romerska myndigheter.
Kommentarer
Trackback
