Läste nyss La religieuse av Diderot, den franske upplysningsfilosofen och encyklopedikern. Boken skrevs som ett brev från en kvinna som tvingats bli nunna och till råga på eländet mobbades svårt av en elak abedissa på klostret dit hon kom. Diderot var själv ateist till den grad att han bröt med vännen Voltaire som var troende.  I boken argumenterar Diderot med hetta mot klosterlivet. Han säger att den som blir nunna är lat och en tjuv eftersom hon lever på andras pengar och inte föder barn till Frankrike. Under 1700-talet var en vanlig föreställning att länderna avfokades, och det kan ju ha stämt i det krigshärjade Europa, men det berodde knappast på att flickor gick i kloster*.

Romanen slutar med att den ovilliga nunnan rymmer från klostret med hjälp av en förlupen munk som våldtar henne. När vi lämnar henne är hon strax under 30 år gammal och arbetar som tvätterska under ekonomiskt mycket knappa förhållanden. Enligt Diderot var detta ett lyckligt slut. Suzanne kunde nu skaffa barn och vara till nytta för Frankrike, Barockbloggen beg  to differ.  En nunna på ett bra kloster med en hederlig ledning kunde nog leva ett mycket gott liv och ägna sig åt saker som annars fattiga kvinnor, som den medellösa syster Suzanne i Diderots roman, inte kunde göra. I ett kloster kunde kvinnor från fattiga hem,under jungfrudomens heliga queermantel, ägna sig åt allehanda okvinnliga sysslor.

Nunnan Kassia kunde bli kompositör. Abedissan Hildegard av Bingen kunde forska i biologi, läkekonst och komponera musik. Det var en nunna i benediktinerklostret i Sopwell, England, Dame Juliana Berner som redan 1425 skrev en uppsats om den tidens fiskemetoder och där beskrev flugfiske ungefär som det bedrivs idag. Fiskeintresserade kvinnor utanför klostrets värld har inte satt några avtryck i historien och man får anta att det var eftersom de inte hade tid att flugfiska i någon större utsträckning.Nunnor kunde-och kan- kritisera den politiska makten och kunde undervisa andra flickor och kvinnor till att leva ett lika rikt liv. I klostret kunde kvinnor bli författare, konstnärer och profeter, forska naturvetenskapligt, jobba med bsitåndsverksamhet och lära sig många olika språk, vilket inte ens överklasskvinnor utanför klostren fick göra. Än mindre fattiga människors döttrar och söner förstås.**

Diderots klosterhat hade säkert visst fog för sig, speciellt de kloster som har en mycket strikt hierarki kan naturligtvis utvecklas till pennalistiska fängelser, liksom för den del alla kollektiv. Att leva med andra människor är inte alltid lätt. Klostren är ju lite som internatskolor och alla abbedissor och abbotar är inte som professorerna  McGonagall och Dumbledore.

Däremot köper jag inte alls hans tal om att klostren skulle vara kvinnofängelser. Snarare var de en fristad för många kvinnor som där kunde utveckla sidor som var dem förvägrade på alla andra platser i samhället och de slapp den livegenskap som äktenskapet innebar och därmed också fruktan för den vanliga barnsängsdöden. Jag kan inte låta bli att se hur Diderot skriver ur en stabil vit, manlig medelklassposition-samma position som myntat allehanda nedsättande uttryck om ogifta och/eller barnlösa kvinnor för att avskräcka dem från att förbli ogifta.

Nunnor, dvs  kvinnor som väljer sitt eget namn***,och att vara "semper virgine" -utan att bry sig om skällsord som "nucka"- är hotfulla mot den manliga könsmaktsordningen och det är nog främst det Diderot inte tål. Hans främsta måltavla är ju de högt bildade kvinnliga klosterledarna, medan männen i de kyrkliga hierarkierna i hans roman är betydligt mer välvilligt porträtterade.

Enligt Barockbloggen skulle ett lyckligt slut på romanen vara att syster Suzanne blir abedissa med syster Ursula och andra renhjärtade systrar i ledningen och startar en feministisk revolution i samhället. Då skulle hon få tid att själv skriva en bok som skulle bli kvinnornas motsvarighet till Onkel Toms stuga och få männen att inse hur kvinnors situation var och är. Den kunde kanske heta "Les femmes sont le nègre du monde"-och den skulle förstås få samma verkan som Beecher-Stowes roman fick för afroamerikanska slavar och göra världen till en bättre plats för alla,men den boken återstår ännu att skriva.

Vi firar nu den fria kvinnan dagen efter Virginias, Jungfruns dag, med en av alla underbara hymner Hildegard av Bingen komponerade O Viridissima Virga (Oh, Mest grönskande/miljövänliga/livgivande Jungfru):

* För befolkningstillväxten var det nog snarare bra att det fanns munkkloster så inte alla män blev soldater.
**Fattiga pojkar hade naturligtvis också en tillvaro i klostret som var betydlig tryggare än fattigdomens förtvivlan och soldatlivets faror.
***det kan till och med vara ett mansnamn