Barockridning och synen på naturen II
Entrée de l'empereur Charles IV à Saint- Denis en 1378(Karl IVs intåg i Saint-Denis)
Nu red ju nästan alla i medeltidens Europa. Antingen gick man eller så red man åsna, mula eller häst. Ox-eller hästdjursdragna vagnar funkade på ytterst begränsade resor mellan städer där romarrikets vägnät inte helt förfallit. Alla red nog inte så bra, endast riddarklassen hade någon utbildning för sina barn i ridning. Det man idag kallar "gångartshästar" alltså hästar med fler gångarter än de tre vanliga skritt, trav och galopp, var vanliga för ridning. Det är ju erkänt bekvämt att rida töltare, som på tyska kallades zelter.
Under renässansen utvecklades ridakademier för kavallerister och andra människor av överklass. Vägnätet byggdes upp i stormakterna i Europa så vagnshästar blev vanliga och gemene man slutade rida, det blev i stället ett specialintresserat överklasskikt is amhället som fortfarande red. Visst red allmogen i Norden och i träskmarker och bergstrakter där vägmetet inte var utbyggt, men i städrna var det vagnar och bärstolar som var det vanliga fortskaffningsmedlet. "Gångartshästarna" bevarades bara i avlägsna utkanter av Europa och i de nya kolonierna där paso/walking hästar var fortsatt efterfrågade.
Barockens människor såg att naturen kunde tämjas och man hade åsikten att Gud hade satt människan till att fullända den i grunden goda naturen. Detta gjorde livet lite lättare både för barn och djur. För tankemönstren styr hur man handlar. Det är viktigt i ridningen även idag. Hur ser vi på ridningen och hästen? Med en medveten hållning blir ridningen bättre nästan automatiskt.
Vad intressant det frågade jag damerna på arbetet om paso hästar efter att jag sett detta klippet.
http://www.youtube.com/watch?v=j0chjCSt-wE
Men dom kände inte till något om ämnet.
Ja förståelse för djuren går förhoppningsvis framåt som den fina videon på josäfins blogg, vi människor har alltid nytt att lära av naturen och djuren om vi lyssnar och ser tror jag.
Lars: Vilket härligt klipp! Det ser verkligen bekvämt ut för ryttaren, man förstår att med medeltidens vägnät var hästar som rörde sig så guld värda.
Jag tror nog många kände med djuren också på medeltiden, men man trodde ju på att driva ut det "vilda" ur både människor och djur på den tiden. De som hade god kontakt med sina djur blev ju ibland anklagade för häxeri. Tempelriddarna anklagades ju för kätteri och heresi bland annat pga att de hade vad man uppfattade som övernaturlig kontakt med sina hästar.
Härliga hästbilder och en underbar ryttarinna i klänning.Verkligen imponerande.Så härliga semesterbilder också,nästan som på film.
Torsdag eller fredag nu i veckan har jag möjligheter och det vore verkligen kul att träffas när jag också har "städat " färdigt inför 60-årsdagen och Mattias och Mitsues besök från 19 juli.Passar det+om ja öppettider och dina tider.
Ulla: Tack för de berömmande orden!
Vi hörs när det närmar om lämplig tid.
Kram på er hela familjen
kan tänka mig att tempelriddarna var framåt med sina hästar dom var ju nydanare på många sätt bland annat byggde men hospital och hospice runt om i europa och att läkare skulle ställa diagnos och sedan föreslå bot är något som fortfarande består.
Min facination för medeltiden började en gång med sångerna och sedan historia helt enkelt för att man fick lära sig i skolan att medeltiden var bara elände och religösa galningar med svärd(dark ages) en "sanning" jag upptäckte inte riktigt var sann.
Människor som idag får facination för riddartiden hittar både till mor maria och till sonen ;)
http://www.youtube.com/watch?v=drLI88hLDEE
Lars: Jo, medeltiden känns som en så hoppfull tid, ända fram till digerdöden och då började ju renässansen i Italien. Jag gillar det fräscha och glada med medeltiden och det var ju förstås en storhetstid för kyrkan, trots att det aldrig varit bra att sälja sig till den politiska makten. Jag kan tänka mig att den där längtan till staden är en ungdomlig och hoppfull kulturyttring. Längtan "tillbak" till ett "naturnära" liv är nog tecken på besvikelse och en sjunkande civilisation. Att förlora tron på att det blir bättre skapar nostalgi och det var ju just det renässansen var. Man ville tillbaka till antiken då allt var bättre än på den yviga medeltiden.
Tempelriddarna var del av den friska yvigheten, men av politiska skäl fick de inte hållas. Men deras ridkonst har levt vidare i Spanien, Frankrike och Portugal och nu sprids den över världen.
Det har du helt rätt i Alma när det gäller makten , vill man vara med och få position pengar och makt blir det ofta på bekostnad av att ideal och sanningar tänjs eller lämnas för att passa in.
Om sjunkande civilisation kan man undra hur länge det håller när forna stormakter raglar.
http://www.dn.se/ekonomi/bred-budgetuppgorelse-sprack-i-usa
född optimist ser jag inte slutet utan en ny början ;)
Daniel 7:13-14 "I min syn om natten såg jag, och se, en som liknade en människoson kom med himlens skyar, och han närmade sig den Gamle och fördes fram inför honom. Åt honom gavs makt och ära och rike, och alla folk och stammar och språk måste tjäna honom. Hans välde är ett evigt välde som inte skall ta slut, och hans rike skall inte förstöras.
Lars: Jag ser precis som du framåt med stor förväntan! Jag tror definitivt på ett lyckligt slut. Dessutom finns det hela tiden en liten underjordisk rörelse av förnöjsamhet . Just förnöjsamhet är en makt som slår ut Mammons makt, förnöjsamhet gör människan osäljbar.
Hejsan igen
Tjejerna jobbar så bestäm den tid och den plats som är bäst för dig/er i morgon fredag.Skall bli kul att träffas en stund.
Exet
