John Bauer* fångade den känsla av att världen är stor och förunderlig som präglar mycket av det som skrevs under barocken

Barockens idévärld var undersökande och nyfiken på det naturvetenskapliga området. Stora skepp seglade jorden runt och i Europa uptäckte man att världen var mycket större än man någonsin trott. Reseskildringar blev storsäljare och fler och fler kunde läsa dessa populära skildringar av avlgnsa länder och främmande kulturer. Fortfarande berättades visserligen gamla sägner om troll och haldi, ulda och de underjordiska och sommarnätter med dis över ängarna trodde man sig säkert fortfarande se älvor dansa. Men långsamt blev man ändå mindre rädd för dessa väsen.

John Bauers bild av en älva i mötet med en människopojke. När den målades 1905 hade man för länge sedan slutat vara rädd för älvorna.

I Norden pågick visserligen häxprocesserna som värst under 1600-talet, men de stoppades faktiskt av en präst, Ericus Noraeus, och en läkare, Urban Hjärne, som använde tidens vetenskap och sin utbildning i kampen mot häxtron. Ute i Europa var det den katolska inkvisitionen med sina välutbildade jesuiter som först började bekämpa den folkliga skräcken för häxor, naturväsenden och demoner.

John Bauer igen, här en ung prins som söker sin lycka men naturligtvis stöter på en häxa som vill lägga sig i hans planer.

Universiteten och skolväsendet började växa fram på alla områden. De ridakademier som bildades gjorde att man funderade kring hur man bäst utbildar häst och ryttare och det man kom fram till systematiserades i skrift. Den som fick mest inflytande, och fortfarande har det, är François Robichon de la Guérinière, ryttmästare i Saumur, och hans böcker om «École de la cavalerie» har inte blivit omoderna.

Plansch som illustrerar en tidig engelsk upplaga av Guérinières ridlära

*Special thanks to Ceri för reminding me of the works of John Bauer.