Barockridning och synen på naturen I
Medan medeltidsmänniskan i konsten och litteraturen framstår som en ytterst social människa, gärna stadsbo, trots att de flesta bodde i små byar, och den "vilda" naturen beskrivs som en farlig plats, som här i Dantes komedi:
Jag stod i mitten av min levnads bana
då i en nermörk skog jag mig befann,
där ej mer väg och stig jag kunde ana.
Ej vet jag längre hur jag skildra kan
en skog så full av grymheten och nöden;
vid minnet än mig skräcken slår i bann.
Den ödslig var som tomheten, som döden -
men skall jag säga er hur tröst jag fann,
så må jag måla färdens alla öden.
var man under barocken positivare till naturen. Israel Kolmodins psalm, som alla svenskar sjunger på skolavslutningen är ett exempel på det:
De fagra blomsterängar
och åkerns ädla säd,
de rika örtesängar
och lundens gröna träd,
de skola oss påminna
Guds godhets rikedom,
att vi den nåd besinna
som räcker året om.
I bibeln, som var välkänd under medeltiden och flitigt lästes av barockens människor, finns förstås båda synsätten. Där är Edens lustgård en ytterst positiv plats, men när en stad förvandlas till en ödemark då är det ett tecken på att platsen är förbannad och bör undvikas. När Sodom och Gomorra föstördes eftersom de hade rikedom och fred men vägrade ta hand om sina fattiga, uppmanar änglarna Lot att ta sin familj upp i bergen, men han vill inte dit:
När de förde ut dem sade han: "Fly nu för livet, se dig inte tillbaka och stanna inte förrän du har kommit över slätten. Rädda dig upp i bergen, annars kommer du att förintas." - "Nej, Herre", sade Lot till dem. "Du har visat din tjänare ynnest och har varit barmhärtig mot mig genom att skona mitt liv, men jag kan inte fly ända upp i bergen. Jag skulle aldrig hinna undan olyckan, jag skulle dö. Men staden här framme ligger så nära att jag kan fly dit. Det är bara en liten stad, låt mig få söka min tillflykt där och rädda mitt liv - den är ju så liten!" Han svarade: "Ja, det skall bli som du vill, också den här gången. Jag skall inte förstöra den stad du talar om. Men fly dit så fort du kan, jag kan ingenting göra förrän du är där." Så fick staden namnet Soar.
Inte ens Gud själv kunde få Lot att vilja ta sig ut i vildmarken. Men det motsatta finns också skildrat, Johannes döparen och Jesus kände sig hemma i bergen och ödemarken.
Jag kan bjuda på en medeltida sång från sång boken Piæ Cantiones.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Pi%C3%A6_Cantiones
och sången låter så här på latin..
http://www.youtube.com/watch?v=zv8PgukSLX0&feature=related
Texten på engelska :
Spring has now unwrapped the flowers, day is fast reviving,
Life in all her growing powers towards the light is striving:
Gone the iron touch of cold, winter time and frost time,
Seedlings, working through the mould, now make up for lost time.
Herb and plant that, winter long, slumbered at their leisure,
Now bestirring, green and strong, find in growth their pleasure;
All the world with beauty fills, gold the green enhancing,
Flowers make glee among the hills, set the meadows dancing.
Through each wonder of fair days God Himself expresses;
Beauty follows all His ways, as the world He blesses:
So, as He renews the earth, Artist without rival,
In His grace of glad new birth we must seek revival.
Earth puts on her dress of glee; flowers and grasses hide her;
We go forth in charity—brothers all beside her;
For, as man this glory sees in th’awakening season,
Reason learns the heart’s decrees, hearts are led by reason.
Praise the Maker, all ye saints; He with glory girt you,
He Who skies and meadows paints fashioned all your virtue;
Praise Him, seers, heroes, kings, heralds of perfection;
Brothers, praise Him, for He brings all to resurrection!
Lars: Käre Lars, vad skulle Barock-Olga var utan dig! Visst är detta en vacker vårsång, det finns många sådana från medeltiden. Jag tror att då var våren så mycket mer av befrielse än för oss-tänk att ha överlevt en vinter till!
Tack så hjärtligt Alma :)
Jag tycker det är en fin hyllning till naturen och gud , medeltida motsvarighet till "den blomstertid nu kommer" :)
Lars: Absolut, just alla vårhymner från den tiden får mig att förstå hur mycket mörkare och kallare vintern var och vilken triumf det måste vara att våren till slut kom. Nu för tiden är våren en trevlig lyx-få tänker nog: "Tänk att vi klarade vintern igen!"
Bibeln är ju också skriven under förhållanden som vi har svårt att föreställa oss. Ett exempel; hur många håller reda på månens faser? Nu har vi artificiellt ljus på vintern så varför skulle vi hålla reda på när det är fullmåne?
Jo det måste varit stor kontrast mellan sommar och vinter förr i tiden.
Jag som bott på bondgård och hus på landet med koks spis när jag var liten knatte och senare ved panna minns att det var inte så kul att gå upp på morgonen dra på sig kalla kläder och sedan sätta fyr i pannan, något man aldrig märker av i dag i lägenhet :)
Vi hobby astronomer håller koll på när det är full eller ny måne, ska man studera något ljussvagt objekt är det näst intill omöjligt vid fullmåne.Men håller med dig helt många vet inte vad symbolerna i almenackan betyder , överflödig kunskap liksom, men har för mig att dom gamla bönderna höll reda på sånt för att veta hur långt det var till sådd, eller när kossan skulle kalva. Sådant var morfar noga med det gick inte att åka in till storstan om kon skulle kalva om en vecka eller så , bäst att stanna hemma och vakta då ;)
http://www.dinstartsida.se/kalender/manfaser/
Blir det molnfritt i natt med halvmåne i antågande ska det väl gå att se något förmodar jag :)
Lars: Ja här hjälper inte halvmåne, solen är ju starkare än alla andra himlakroppar och ännu blir det inte mörkt på natten , men en morgon såg jag en vacker månskära här om dagen.
Jo, bönder och renskötare till exempel håller väl reda på månens faser, det är ju lättare att vårvintertid färdas i fullmånesken än i nedan. På dagen är det ibland för blött och genomslag men det är oftast fin skarsnö på natten.
Att vara tvungen att underkasta sig naturens rytm och kalvars födelse tror jag vore nyttigt för alla. Miljön skulle definitivt må bättre av att vi blev medvetna om hur beroende vi är av naturen.