Hästars hälsa III
Italienska lanthästar och mulor i arbete målad av Karel Dujardin (1622-1678), en holländsk barockmålare representerad på Rubens-muséet
En annan viktig orsak till att hästar får kort livslängd är att det är så sjukt vanligt att även vana hästmänniskor avlar på ston som inte håller för ridning/körning. Hästar som Chateau, som alltid funkar, får tävla och man vill inte störa ridningen med dräktighets- och digivningsperioder. I jordbruket såg man förr ston med sitt föl vid sidan medan de jobbade. Detta gjorde förstås fölen förtrogna med sitt framtida jobb och det visar ju att mammorna höll för jobbet och antagligen nedärvde sin hållbarhet till fölen.
Idag är det vanligt att till och med vana hästmänniskor avlar på ston som inte håller för ridning/körning. Orsaken är förstås att ett dyrt sto ska betala sig på något sätt om hon inte funkar i tävling. Det är däremot inte bra djurskyddstänk att låta svagheter förärvas i flera generationer för snöd vinnings skull. Återigen måste vi hästmänniskor se hästar som levande varelser och inte investeringsobjekt. Det är skillnad på om soet fått en skada av en olycka n om stoet har medfödda svagheter. Åtminstone borde man kunna sluta avla på bevisat ohållbara ston med dåligt temperament för att minska lidandet hos deras föl och göra hästar i allmänhet mer hållbara.
Att sto och föl får vara utomhus så mycket som möjligt i kuperade hagar är också viktigt. I närheten av storstäder och länder som Holland är markpriserna galet höga samtidigt som EUs jordbruksstöd i princip utesluter den vanliga svenska skogshagen med stenar och skogsdungar så man får inget stöd fär svenska hagmarker, det innebär att platta ängar blir vanligare att föda upp hästar på. Ofta är också dessa ängar för små för att unga hästar ska utvecklas optimalt.
Här syns i alla fall en ljusning, lösdrift blir allt vanligare, det är ju också mest hästanpassat även för vuxna hästar. Chateau är uppfödd på lösdrift och gick ute året runt sina första år i livet och det har jag igen i en härdig och hållbar häst idag. Har man små hagar själv kanske man kan låna från någon som blir glad att det går betande djur på deras igenvuxna marker. Då vinner man också ett garanterat maskfritt bete för fölen. Har man inte denna tur kan man hyra in sin unghäst hos någon uppfödare med lämpliga kuperade hagar.
Lars kommenterade också detta med avel:
Kan inte säga att jag är så jätte häst kunnig men har haft hundar, dobberman en gång i tiden rasen blir ofta inte så jätte gammal 8-12 år fick förklarat för mig att dobberman har väldig över kapacitet med hjärta och lungor dom är ju avlade så ursprungligen för att springa i fatt och sedan orka slåss (kamphundar)och det tar ut sin rätt åldersmässigt till sist.
Funderar om dom ridhästar man ofta ser (fullblod?) kanske dom med är väldigt snabba men att det straffar sig hälso och åldersmässigt, läste lite om gustav den 2:e adolfs häst streiff som var en oldenburgare dom verkar inte varit så raket snabba men verkar rätt stabila och lugna, kanske dom hästarna blev väldigt gamla om dom överlevde krigen funderar Lars.
Du har helt rätt där Lars, även när man är noggrann med avelsmaterialet både på sto och hingstsidan väljer man "fel" ur hållbarhetssynpynkt. Hästar med långa smäckra ben, höga som Shirehästar men lätta i typen som ett litet fullblod, måste ju helt enkelt få mindre hållbara ben. Dessutom är det där med hjärtat en sak som påverkar speciellt hästar som står högt i blod. Ett engelskt fullblod är ju gammalt vid 15 års ålder, medan grundhästen, araben, vanligen blir minst 30 år gammal.
Hästar under medeltiden och barocken var ju betydligt mer lågställda, uthålliga och "biffiga" än dagens hästar.
George Stubbs: Ston med föl i hage
Vad intressant, jag tänker på morfar som dog förra året och var född 1916 han var lantbrukare hela livet och fram till 50-talet så var det häst drift som gällde, här i skåne var det Ardenner hästar som nog var vanligast och vet att morfar berättade att han även red dessa hästar om det var bråda tag men dom hade även vagnar och "fin vagn" om dom skulle till stor stan eller kanske kyrkan. Har för mig att han sa 25-30 år blev dessa hästar. Hittade en siffra på nätet att fullbloden idag blir i medeltal 20 år.
Misstänker att dom gamla lantbrukarna var intresserade av att hästarna skulle vara tåliga friska och leva länge
Minns att jag under tonnåren hittade gamla selar och don i kraftigt läder på ett dammigt loft och fick med mig morfar upp dit som förklarade vad hästarna hetat och vad för slags selar det var, vissa hadde bjälror minns jag, morfar blev tyst efter ett tag och gick nog inn i dimmornas värld tror att hästarna hade en speciel plats i morfars hjärta även om traktorerna sedan länge var det som gällde ;)
Lars: Vad mysigt du hade med din morfar. Jo, gamla jord-och skogsbrukare behövde tåliga hästar som höll länge, starka men inte nödvändigtvis jättesnabba.
Gamla hästmänniskor måste ha sörjt avhästningen, vi lever ju i en slags påhästning i stället. Hästhållningen är den del av lantbrukssektorn som ökar mest och detta utan att få bidrag från någon enda instans. Fast nu är det en helt annan slags hästar, förstås. Men det finns många ardennerhästar och nordsvenska brukshästar kvar, här var jag på en gård i trakten med några av världens finaste nordsvenskar http://barockbloggen.blogg.se/2011/may/storsien.html#comment
Härligt :) jag har läst att brukshästar gjort come-back inom ekologiskt känsligt skogsbruk exempelvis.
Lars: Jo, det är mest det de sysslar med här eftersom det finns många små skogsägare här i norr som inte kan hyra in jättemaskiner för några miljoner. Som du säger är hästar också det enda alternativet för känsliga skogar och naturtyper. EUs jordbruksstöd borde gå till dessa, men tyvärr det bygger på 50-talsprinciper om att maximera matproduktionen.
