Imse Vimse spindel
Den kända barnvisan Imse Vimse spindel har varit en sann tröstevisa för mig ända sedan jag var liten. Sången om den envisa lilla spindeln som aldrig ger sig utan ständigt klättrar upp igen avhandlar för mig en enkel men livsviktig visdom: inget regn varar för evigt, solen kommer tillbaka och torkar bort allt regn och då är det bara att ta nya tag och klättra upp igen.
Så enkelt så det känns fånigt, men varje gång ett skyfall spolat bort tillvarons grund för mig får jag ny kraft av denna enkla visa. Är det riktigt illa gör jag också rörelserna till, då brukar jag orkar ta ett nytt tag och klättra upp igen. Ibland tar det lång tid för solen att återkomma och torka bort regnet, ibland går det fortare. Men jag och Imse klättrar idogt upp igen så fort det går, envist och med nyttfött mod.
Vill man få en riktigt pampigt triumferande känsla över Imse Vimse spindel kan man sjunga den på denna melodi, i stället för "land of hope and glory" sjunger man Imse Vimse spindel-texten med repris på "Imse Vimse spindel klättra upp igen":
Min hund heter Vimse.. :)
sv: Haha ja :) Det är världens gladaste hund, inte smartaste kanske, men alltid glad :)
Huh, vilken nasty spindel!
Ja, jag har alltid varit förtjust i araber :)
Vilja: Det hörs på namnet!
Julia:Den här spindeln var dessutom den största jag sett i Sverige. Snygg som fotomodell, men man vill inte ha den under tröjan.
Jag har en gammal arabdam på listan över hästar som betyder något speciellt i mitt liv, hon är inte bara vansinnigt vacker utan också en fin personlighet. Wielka Cielona heter hon, kanske en släkting till "din" arab?
Ack dom djuren det var som kyrkogårds katten pelle häromdagen han kom in med en levande mus till morgon kaffet och släppte den på köks golvet , ungefär lika populärt ibland min kvinnliga kollegor som spindel innan för tröjan :P
Lars: Ja och stackars vettskrämda mus! Men Imse har lärt mig mer om livets villkor än mycket av mer avancerad litteratur. Jag har fd JV väldigt nära mig och vet hur tufft det är att komma igen och kyrkan är inte alltid världsbäst på att vara den läkande miljön man behöver efter att ha blivit utesluten. Kanske Imse Vimse kan inspirera dig också att våga ett försök igen. Ylva Eggehorns psalm om när livet inte blir som man tänkt sig har också hjälpt mig, jag har inte ett hemskt sektsammanhang bakom mig, men livet är tufft ibland på många sätt-då "vimsar" jag lite och ofta blir det bra igen efter ett tag.
Tillbaka till möss och spindlar: Jag lider inte av djurfobier, jag är tvärtom djurgalen-vilket kanske märks här. Spindlar är inte keldjur, men intressanta och ibland mycket vackra-som denna.
Jo det är sant spindlarna är fina om man tittar nära på dom , riktiga konstverk om man kan komma över dom ludna benen så :)
Jo det är så för många av oss fd vittnen att man kan bli rejält bränd och råka rejält illa ut i sådana rörelser där läror/ lärare inte tåls att ifrågasättas.Jag avsa mig bekantskapen med rörelsen när man gav tok råd i medicinska frågor som skadade människor och inte ville samtala att det var fel vad ledarskapet sa. rörelsen kontrade då med att utesluta mig för att jag inte längre kunde se rörelsen som ett kristet brödraskap och ville lämna deras sammanhang.vilket innebar 100 % utfrysning, tur man inte var uppväxt i rörelsen utan hade föräldrar och gamla vänner utanför annars hade man varit ganska körd. finns en del ex vittnen som inte orkade med sådan behandling utan tog sitt liv. Det finns ju ett och annat att lära även för vanliga kristna av sådans gärningar när ledare bara stampar fram på "lag och rättfärdighets foten" var det ändar.
När det gäller kyrkan och kristna tror jag inte det är någon större ide längre Alma jag har mått rätt dåligt mellan varven och känt mig nere över tarvligheter i kristna sammanhang och anser inte att man behöver fortsätta med sånt i evigheter utan känner det är nog bevisat för mig att många kristna är inte så sunda att ha att göra med , tror inte det är någon slump att som jag ser det att så många kristna är tråkiga och stöddiga. kyrkorna verkar hög prioterar "biblisism" eller vissa kyrkliga tratitioner som man värnar om, hur människor är i hjärtat (andens frukter) är väl inget man sänder människor till missions skolor för. därför förvånar det inte mig att jag finner en liten grupp kristna som är hjärte goda men att alltför många är självgoda elaka och stöddiga, alltför många för att det ska vara intressant för mig att ha något fortsatt intresse för kyrkliga och kristna aktiviteter. Jag är säkert övertygad om att man kan gå till en gudstjänst och finna att människor "sköter sig" när präster och ev äldste är på plats , men när folk som är kristna får lov att tala som deras hjärta bruder dom på nätet så är det inte så trevliga saker som kommer ut.Jag menar bibeln pratar om att tala uppbyggligt och att värna sånt som är gott i alla människors ögon eller att den rättfärdige är som ett fruktträd planterat vid floden som bär riklig frukt. Och en liten grupp är just sådana "närande" människor. Men aldeles för många vill bara trycka till människor eller trumfa i egen rättfärd. Jag har 2 arbetskompisar helt vanliga enkla (gifta) tjejer, icke troende, som är kul att prata med,enkla,ödmjuka .ser liksom ingen ide att fördjupa mig i kristna människor som ska vara dum stöddiga på grund av sin tro, mer än vad jag har gjort dessa år.när det finns "vanligt folk" som uppför sig bättre och är bättre vänner.
/ puss
Lars: Det gör mig ont att läsa din berättelse. Eftersom min kära svärdotter är utesluten från JV och inte ens får prata med sin egen mamma längre vet jag hur hemskt det kan vara.
Liksom Jobs vänner blir jag också alldeles stum när jag hör om hur kyrkan betett sig mot dig, det är svårt att finna ord och jag vet att jag uttrycker mig fel och klumpigt. Tyvärr är jag inte förvånad.
Jag hoppas dina vänner där på ditt jobb är de vänner du behöver. Sedan måste jag bara hålla med om att i cyberrymden är det många puckon som bara är elaka som sport. De svärtar ner Kristus med sitt grälsjuka högmod och sårar andra människor för ros skull.
Jag är dock en typiskt naiv "vimsig" person, som alltid hoppas på det bästa och det är nog ändå så att de flesta är bra folk-men de skriver inte på nätet. Någonstans finns "de stilla i landet"-jag tror du är en av dem. Därför blev jag så glad när jag stötte på dig.
Du verkar, liksom jag, satsa på att vara motsatsen till ett troll på nätet-en tomte. DVs en som vill vara snäll och rejäl på nätet. Det blir tomt utan ditt "tomtande".PUSS igen
Tur hon fått dig istället Alma kan vara hemskt att ha växt upp som ett vittne och höra ifall man lämnar jv organisationen har man små möjligheter att överleva harmageddon och guds vrede.
Ja "stilla i landet" hymner som ekar genom öppna hjärtan och valp öron och häst mular gör nog mer för andens frukter än kyrkornas viktiga (stora) teologer Alma, när hjärtat blir ödmjukt och öppet börjar gud flytta in har jag märkt :)
kommer kyrkorna att ändra sinne och andens eld tändas ?
Säger som sufisten ,allah janne = gud vet.
http://www.youtube.com/watch?v=u9AOizbE1xU&feature=related
Men nu ska jag planera på hur jag ska bygga ett rörligt stativ till mitt teleskop vi hörs nog ;)
/puss puss
Lars: Underbart vacker musik. Sufiker har jag alltid fascinerats av, islams mystiker som de är, med en innerlig tro-mer lik min än allt annat inom islam. Jag tror att den innerligheten finns att finna också i kyrkan och hoppas vara en del av den innerligheten till dess han kommer i härlighet.
Du har så rätt om djuren, jag är ju djurgalen så jag kan ha fel, men jag tycker mig lära mig mycket om Gud och livet och inte minst mig själv genom djuren.
Lycka till med ditt teleskop. När jag får råd ska jag också skaffa ett-även om stjärnhimlen över mitt hus vid skogens slut är väldigt tydlig under vinterhalvåret skulle en stjärnkikare avslöja ännu mer av dess skådespel.
