Fram tills förbränningsmotorn var hästen en viktig energiresurs i samhället. Transporter sköttes av hästar, jordbruksarbete gjordes med hästkrafter och i timmerskogen stod man hjälplös utan häst. I krig var hästen de stuatushöga soldaternas och officerarnas krigsredskap. Många dressyrrörelser användes ursprungligen i krig. Skolorna ovan marken som exempelvis capriolen var till för att sparka loss hästen ur en inringning. Man lärde också hästarna att bita människor och andra hästar på kommando.

Hästen blev mer av en dragare i jordbruket efter medeltiden och till slut var de europeiska ridhästarna nästan helt reserverade för aristokratin, de som förr var riddare under medeltiden. Norden var ett undantag pga av vägnätet som inte lämpade sig för transporter med vagn sommartid. Speciellt vägnätet på Island gjorde att hästen förblev ridhäst just där. I kombination med den svenska välfärden efter andra världskriget gjorde det att ridningen återhästade Norden innan avhästningen nått sin höjdpunkt-vilket ju är trevligt för en hästgalen tant som Barock-Olga.

Hästen var mannens arbetskamrat, kanske till och med den enda under långa dagar i timmerskogen. Kvinnorna hölls ju med korna och den viktiga och mycket tidsbundna mjölkningen. I samhllet hade mannen hög status och kvinnan låg. De sysslor kvinnor utförde hade likeledes låg status, precis som nu och männens sysslor ansågs viktigast. På samma sätt var mannens arbetskamrat, hästen, ett högstatusdjur och kvinnans vän, kon, ett djur med lägre status.

Så kunde man lätt äta upp en ko, men det var otänkbart att äta upp sina uttjänta gamla häst som till och med kunde begravas i speciella fall. Oftare löste man problemet med att någon människa med utanförställning i samhället tog hand om hästen och slaktade och flådde den. Bödlar och "tattare", "lekare" och "kittelflickare", "lappar" och "finnar", var beteckningar på människor som av olika skäl levde vid sidan om de accepterade och respekterade i samhället. De fick ta hand om uttjänta hästar så respektabla människor slapp ta itu med det trista slutet av en hästs trofasta liv.

Bloggvännen Lars berättar i en kommentar:«Man kan läsa om slaget i Helsingborg 1710 att svenskarna vann och danskarna evakuerades över sundet men innan dess hade man beslutat sig för att ställa till elände för den framryckande svenska armeen man tog kål på alla hästar man hittade i Helsingborg slängde dom i brunnar och i källare. dom svenska soldaterna ansåg det ovärdigt att hålla på med hästlik det fick bödlen sköta tyckte man till sist blev nejdens bönder tvångs kommenderade att ta hand om dom döda hästarna.

Tror det speglar att hästen hade en ganska stark ställning i det gamla bonde samhället.»

*Alla bilder i dett inlägg är målade av John Constable (1776–1837), Englands mest berömde landskapsmålare.