Mellandag

En trevlig sak till med Kristi Himmelsfärdsdag är mellandagen som uppstår år efter år. Jag älskar mellanrum- i musik, i gamla hus och i tiden. De gemensamma mellanrum som bildas av mellandagar ger andrum och rymd. I skolan är eleverna lediga medan vi lärare får chans att komma ikapp med rättningar och pappershögar. Textrespons som behöver mer tid för att bli bra blir av. Elever får tid att lämna in rester-mejlkorgen blir full. På dagis och fritids blir det en speciell stämning för barn och föräldrar eftersom de är färre just denna dag och många barn har kortare dag än vanligt.

För dem som just tagit farväl av Jesus slog sorgen och rädslan till igen. De drog sig undan för en tid-en kort tid. Men en tid för reflektion en tid som antagligen blev avgörande för de berättelser om Jesus som blev evangelierna. Ofta minns man bättre på avstånd. Speciellt totalt omvälvande händelser. Dagen efter mina förlossningar kommer jag inte ihåg något alls, jag bara ser på mitt lilla barn och njuter av dess underbara doft insvept i ett lyckorusigt leende. Efterhand minns jag fler och fler detaljer och efter en lång räcka samtal med barnmorskan och min käre make kommer minnen fram mer strukturerat. Nu kan jag minnas varje förlossning i tydliga detaljer, känslor, bilder och dofter.

Jag och Tomppi minns ibland olika saker så klart och i förlossningsjournalen kommer detaljer fram som vi missade, tider till exempel. Tillsammans ger det en mer fullständig bild av vad som hände när mina små mirakel kom till världen. Föräldraledigheten är ett underbart mellanrum för reflektion och växande. Så antar jag att tiden mellan Kristi Himmelsfärdsdag och Pingst var för  Jesu vänner. De berättade om vad de kom ihåg av Jesus och sakta växte de fyra olika evangelierna fram.

De stora berättelserna behöver belysas från många håll. Evangelierna damp inte ner från Himlen i ett vackert insvept paket. De växte fram bland dem som upplevt något så omvälvande att berättelsen behövde ältas med andra om och om igen. Ja den stora berättelsen fortsätter på sätt och vis även nu-varje gång vi berättar om Jesus färgade av våra erfarenheter och perspektiv, men av det blir den inte mindre sann. snarare tvärtom. Precis som varken jag eller Tomppi eller barnmorskan ljuger, vi bara ser förlossningarna från helt olika perspektiv och tillsammans kan vi berätta en mer hel bild av hur det var för de barn som föddes då och på så sätt ger dem pusselbitar till deras egna livsberättelser som de får berätta slutet på utan vår medverkan.

Bra musik och bild :)



Ja ibland beskylls evangelierna för att vara propaganda eller uppdiktat. Att evangelie berättarna berättar var och en utifrån sina minnen och alla pinsamheter som tas med visar väll tvärt om ärligheten.

Lars: Ja, precis min åsikt! Bibeln är inte Koranen, den kom inte till oss från himlen, den är som allt annat i kristendomen helt annorlunda, den kommer från jorden. Det tycker jag stärker trovärdigheten på alla sätt, ingen mänsklig religionsstiftare skulle ha valt att blottlägga sig själv som evangeliernas berättare gör. Barnsligheter och svek, larviga beteenden och överdriven nit, som när de försöker driva bort barnen från Jesus-allt finns med. Ingen annan berättelse är så sann och stor.

Lars: Glömde: kul att du gillar Bachs Kristi Himmelsfärdskantat. Ibland tänker jag "Ack, om jag levde då och bodde där så man fick höra Bach nyskrivna musik varje söndag." Men jag inser att vi har det bättre nu, tillgång till all denna fantastiska musik via nätet och all bra musik som gjorts både före och efter och på alla andra platser. Men när det nya Jerusalem grundas antar jag att Bach blir en av organisterna i de stora nya katedralerna eller spelar vi orgel utomhus då? Då får vi nöjet att sjunga i kör med Mahalia Jackson och sjunga nya kantater fast varje dag.

Kan tänkas det blir så :) jag tror att den musik vi har idag mest är en skugga av det som ska komma, riktig himmelsk musik lär det bli i nya jerusalem när himlen kommer till jorden och kan tänka mig att Bach och Mahalia kommer att stortrivas :)

Lars: Ja det är något att se fram emot!

Från psalm 98 Alma ;)



Hylla Herren, hela världen,



brist ut i jubel och sång!



Sjung till lyra för Herren,



låt lyrans strängar klinga!



Blås i trumpeter och horn,



hylla konungen, Herren!



Havet skall brusa och allt det rymmer,



världen och alla som bor i den.



Floderna skall klappa händer,



bergen skall jubla tillsammans



inför Herren: se, han kommer



för att råda över jorden,



råda rättvist över världen,



råda med oväld över folken.

Lars: Härligt precis rätt psalm-soundtrack för mitt liv just nu!

Hej och tack för inbjudan hit genom ditt inlägg på Swärds blogg.

Först, vilken trevlig vinjett!Jag sätter gärna in din blogg bland dem jag tittar frekvent på.

Att jag inte svarat tidigare beror på att jag varit på Israelkonferens vid Årefjällen. En helt underbar konferens med tonvikt på judarnas fortsatta betydelse i frälsningshistoren, det här med det äkta olivträdet i vilket vi kristna är inympade.



Jag håller helt med dig att lärjungarna hade nytta av pausen mellan himmelsfärden och pingst. Jag håller också med dig om att evangelierna är färgade av skribenternas olika personligheter och av sina personliga möten med Jesus. Detta hindrar förstås inte att berättelserna i evangelierna och i hela Bibeln är inspirerade av Gud själv. Som Lars skrev, här har ingen religionsstiftare varit framme. Berättelserna är för raka och ärliga för detta. Frälsningen handlar dessutom inte om religion utan om en relation med Gud själv.

Ulf:Välkommen och tack för att du gillar min blogg! Fast jag tror det var på Kolportören jag skrev, för att klarlägga min syn på Bibeln som du nog förstått är min älsklingsbok av alla underbara böcker som finns. Jag tror ju just att Gud valt människor att skriva Bibeln därför att han skapat Jorden som ett smycke i universum och människorna för att älska honom och vår unika planet. Det är detta som gör Bibeln så annorlunda och sann. Jag tyckte inte det fanns plats för allt detta som kommentar och så länkade jag hit när det råkade bli ett inlägg om evangeliernas (eg. hela Bibelns) ursprung.



Berättelsen om Jesus bara växer, det är som CS Lewis skriver om Aslan när Lucy tyckte han blivit större: "Jag blir större när du blir större" det är en fantastisk historia, med lyckligt slut, vi får vara med i!



Jag är ny som bloggare så jag kanske gör fel, jag skriver Lars: när jag pratar med honom, det var alltså jag som sa det där om religionsstiftare, men vi tycker ju lika i detta jag och Lars, så det kan ju i och för sig kvitta. Bara så du vet hur min blogg är strukturerad.