Barock-Olga är, som den trogne bloggläsare märkt, en stor jul- och påskvän. Det kommer säkert inte som en chock då att jag också är en pingstvän. Denna väna tid på året med sin vänliga grönska och jublande livsyra förtjänar denna hänryckningens helg-kyrkans födelsedag!

Idag ska vi fira förvandlingen av de lärjungar som rädda gömde sig tillsammans och mindes de lyckliga dagarna med Jesus, men också hans fruktansvärda tortyrdöd, som de förstås hade all anledning att frukta skulle drabba dem också. Från att ha gömt sig för romare och en fanatiskt religiös pöbel blev de fyllda av mod över en dag och gick ut och höll offentliga torgmöten. Naturligtvis hade något verkligt underbart skett.

Det är det vi firar nu-det återupprättade modet och livsglädjens återuppståndelse. Och naturligtvis också att hela den långa kyrkohistorien tog sin början. En historia som på långa och omväxlande vägar nådde till Barock-Olgas avlägsna nord och fortfarande sprider mod och glädje till rädda, trötta och förtryckta.