Hr. tf Redaktör fick något om den så kallade bakfoten i går och repriserade fel inlägg. Har straffat mig själv på lämpligt sätt i morse och ger er nu förhoppningsvis rätt repris; den första artikeln i serien om vargar:

 

1697 gavs Charles Perraults sagosamling Gåsmors sagor ut. Tack vare hans samling av sagor förändrades och spreds gamla folksagor tillbaka till folket och flera av dem togs under romantiken upp av bröderna Grimm i Tyskland. På 1900-talet och 2000-talet har Disney varit traditionsförmedlare av Törnrosa, Askungen och de andra. En saga som Disney inte tagit sig an är Rödluvan och vargen. Men det är nog den saga jag annars stött på i flest versioner, både parodier och mer seriösa återberättanden.


Vad är så fängslande med denna berättelse om flickan som skulle till mormor med en matkorg men inte följer anvisningarna utan försätter både sig och mormor i dödlig fara? Egentligen är det inte så spännande, ganska förutsägbar och odramatisk, trots allt våld. Varför gillar vi den? Jag har funderat på detta, för om jag tar upp sagor och myter med mina elever så är det ofta lite olika vilka sagor man hört talas om, men Rödluvan och vargen vet alla vad det är.

Kan det europeiska varghatet ha med saken att göra? Ibland antyds det att de skjutgalna jägarna i västra Götaland och Svealand hatar vargen så intensivt på grund av att de förläst sig på Rödluvan och vargen. Det tror inte jag. Jag är så fördomsfull att jag inbillar mig att dagens varghatare inte läser särskilt mycket över huvud taget. Snarare är det berättelser från "verkligheten", gamla sägner som format hatet. Sägner som denna:

 

En mamma bodde ensam med sina barn i en stuga i skogen. Hon skulle till att bada den yngsta då treåringen passade på att smita ut på egen hand genom dörren. Då nappade vargen åt sig barnet. Mamman blev så chockad att hon sprang upp för att rädda sin treåring. Hon kom förstås försent för att rädda livet på treåringen och väl tillbaka i huset upptäcker hon att minstingen har drunknat i badbaljan.

 

Har detta hänt? troligen inte, men har det hänt så är det sannerligen inte en vardaglig händelse. Vi gör rätt i att inte ängslas för att detta ska hända våra barn. Men den har dokumentärens prägel och inte folksagans. I "sanna" berättelser finns ofta tragiska slut och mammans reaktioner känns helt naturliga. I folksagor vinner alltid Askungen/Tummeliten/ Rödluvan till slut.

 

Har någon någonsin trott att Rödluvan och vargen är en dokumentär skildring? Nej, troligen inte , men det var en berättelse som talade om det vanskliga i att inte lyda mamma och inte hålla sig till den rätta stigen i skogen. Mammors skräck för att barnen skulle gå vilse är tydlig här. Lusten att skrämma barn till lydnad är också väldigt uppenbar. Så blir också Rödluvan uppäten och i de äldsta formerna av sagan, förblir hon vargmat. Den grymma vargen har vunnit!