Igår var det kvällen innan Kristi Himmelsfärdslovet, det fick då bli en sen kväll i stallet eftersom vi inte måste upp vid 5 dagen därpå. Då passade vi alla tre på att rida, först ut var Elis:

 

 

 

Elis red ensam nästan hela tiden och gjorde jättefina svängar, mamma står bara som polis och vaktar utgången från ridbanan.

 

Lillebror fotar och storebror är mäkta stolt över att Chateau lyder hans minsta vink.

 

Jag har låtit alla mina barn börja rida tidigt. De rider på ganska långa tyglar och styr med kroppsvikten eftersom små barn har sämre koordination och lätt kan rycka en häst i munnen helt ofrivilligt om de vinglar till. Börjar barn rida tidigt (Elis här red från 1 års ålder utan en vuxen bakom sig) blir balansen ganska bra. Hästar lyder vikthjälper bra även från små och lätta ryttare så det fungerar utmärkt.

I perioder blir barn mindre modiga i ridningen, men sedan kommer modet tillbaka. Nu har Elis kommit över en sådan puckel och vill rida utan ledare hela tiden.