Att bo och ha häst så här långt söderut vid nordligaste bottenvikskusten, är härligt i jämförelse med Kiruna på det sättet att det är längre sommar här, det finns mer bete här, kommunen är van vid hästhållning så hästar jagas inte med blåslampa ur kommunen och så har vi alla fina stränder. I Kiruna är stränderna antingen steniga med stora lösa stenar för hästar att snubbla omkring på elelr gyttjiga så man sjunker ner. Här är stränderna oftast härliga sandstränder och havsvikarna är så många att det finns stränder där hästar kan bada utan att störa badande människor.

Sommaren har kommit till nordligaste bottenvikskusten och Chateau betar under blommande hägg innan vi ska ut till havet för att svalka oss hon och jag.

Vägen till havet.



När jag som är en riktig fjällbrud kommer till havet känner jag mig alltid lite obekväm, som Jakob Hellman, från Vuollerim uttryckte det: "Jag såg stora havet och jag förstod hur stort det var", men skärgården här är så lik en insjö med sina holmar och små öar dit man lätt kan simma eller ibland till och med vada.
















































Härliga sandstränder där vi tar korta galopper som är en rejäl styrketräning för oss båda, men mest för Chateau förstås.



Vi vadar fram och tillbaks längs stranden i vattnet skönt och svalkande och bra motion för hästar.





























Sedan vänder vi mot land och ny skön sandgalopp igen.