Sodankylä är Finlands sydligaste sameby, konstigt nog eftersom Sodankylä ligger väldigt långt norrut om man jämför med hur långt söderut det finns samebyar i Sverige. Fram till riksdelningen, som man såg det på svenska sidan i alla fall, 1809, rådde förstås samma regler för rennäring i Sverige och Finland, det var ju ett och samma rike. Rennäring bedrevs bara utan större inblandning från statsmakterna om vem som fick ha renar eller inte och var de bodde var egalt så länge man betalade skatt. När svensk rennäringspolitik blev öppet rasistisk var Finland ett storfurstendöme i Ryssland och berördes inte av denna förändring. Därför kan vem som vill ha renmärke i Finland och man ha rinte samma system med samebyar som ekonomiska föreningar där som här i Sverige. Det gör att det inte finns samebyar så långt söderut trots att man bedriver rennäring nästan överalllt i Finland.

Tråkigt nog för människorna på Nordkalotten var det många länders regenter som såg på dem på samma sätt, som Sverige. "Detta är en del av Ryssland/Danmark, betalar ni bara er skatt så får ni vara ifred." Nå, svenska kungen Gustav Vasa tyckte att man borde visa att detta var svensk mark och ingen annan kunde uppbära skatt från pälshandel, gäddfiske, tjärbränning eller renskötsel än den svenska kungen. Gustav Vasas alla söner lärde sig därför finska och man kunde ända fram till 1800-talets andra hälft använda både svenska och samiska i officiella sammanhang, domstolar och liknande i Sverige, för man ville inte släppa taget om Finland, och såg den ryska "ockupationen" som tillfällig. Sedlar från 1860-talet hade text också på finska till exempel.

Gustav Vasas son Karl IX var regent när svenska kronan kom på idén att visa att man gav något tillbaka för skattepengarna, till skillnad från den danska eller ryska staten. Under Karl IX lät man bygga lappmarkskyrkor i norr. En av dessa kyrkor kom att hamna i Sodankylä, som betyder krigsbyn, det var alltså en plats för militär värvning och exercis samtidigt som det var ett gammalt centrum för samebyar och bofasta i området kring Sodankylä.

Nu har Sodankylä gamla kyrka blivit en rastplats för turister som är på väg genom Finland mot Nordkap i Norge. Som guide för resenärer från Italien och fransktalande delar av Belgien reste jag hit då och då. En liten mörk träkyrka med enkla försök till barockornament i träsnideriet. Den har behålits i sitt ursprungliga enkelt smyckade skick, antagligen pga att denna del av lappmarken aldrig varit lagd åt det flashiga hållet och när man började få råd med lyxiga utsmyckningar var kyrkan för liten och i stället för att byggas ut, byggde man en ny större kyrka på platsen.

Jag tycker den är fin i sin enkla och ödmjuka stil. Här råder snarare less is more, men när den byggdes var den en mycket imponerande byggnad, den största och mest påkostade de flesta i trakten någonsin sett. Så såg man också att detta är svensk lappmark och vi behöver inte skatta till fler än en kung. En vinna-vinna situation för dåtidens människor och Karl IX.

Här ser man altaret och altarringen i den enkelt inredda gamla kyrkan i Sodankylä. Fint tycker Barock-Olga och det som inte syns på bild, tjärdoften, är också mysig.

Kyrkan är söt, men om man reser till Sodankylä som utsocknes är det mest för deras Midnattssolsfilmfestival. Åk gärna dit och se film dygnet runt. Det brukar vännen Andreas göra och han återvänder alltid med spännande nya filmer i bagaget.