Bach h-mollmässa
Som den trogne följaren har märkt finns det en viss tonsättare som återkommer oftare än andra , pappa Bach. Att jag kallar honom det beror på att musikersläkten Bach var stor, J.S. Bach själv hade 18 barn av vilka många blev tonsättare. Bach går liksom inte att komma runt och vem skulle vilja komma undan från hans himmelska musik? Bach skrev som hantverk; varje vecka skulle han ha ett nytt verk komponerat, inrepeterat och färdigt att framföra til söndagsgudstjänsten. Trots detta, eller kanske just därför, blev det så bra, så bra att ingen övertraffat honom varken i produktivitet eller kvalitet. Många är lika bra, förstås, men Bach har påverkat eftervärldens musikliv på ett ojämförligt sätt.
Hans h-mollmässa har jag lyssnat till mycket på sista tiden och nu hittade jag denna glada ungdomskör med sin underbart frejdiga dirigent på You Tube. Det finns mycket som är kul med denna inspelning; entusiasmen hos dirigenten har jag redan nämnt, men se på livet i ansiktena på körsångarna också. En del är vana körsångare som vet att man ska se avspänd ut trots högsta koncentration, andra är så unga att de vill se lite coola ut, andra är så koncentrerade så de ser arga ut... ja, de ser ut som en vanlig kör.
Körlivet kan jag sakna just nu när min enda lilla sångrespit i tillvaron avslutades i går. Jag och vännen Maria sjunger med Malin Huuva som ledare på Kulturskolan en timme varje tisdag efter den längsta skoldagen och, oftast, dystra konferenser. Igår var det avslutning. Vi sjunger inte h-mollmässan, men vi har roligt. Sång är så avslappnande och får mig att byta spår efter en tät arbetsdag utan raster, innan jag ska till min söta ponny, mina rara små vildungar och några timmar med franskplugg.
Kommentarer
Trackback
