Det här med färg
Men när vi först såg henne hade hon en gulaktig, ullig unghästpäls som gorde att hennes nya fuxfärg såg mycket mörkare ut när den fläckvis föll av. Vi föll inte för hennes snygga färg-kan man säga. Men den pälsen kom aldrig tillbaka.
Numera ser hon ut så här på vintern:
Hon har en underbart tjock och vacker vinterpäls som inget vatten tränger in i. Hon är betydligt gråare i ansiktet och har vissa grå fläckar på vintern. Men för varje vår blir hon vitare. Så här ser hon ut nu:
Vita fläckar, speciellt kring armbågarna, breder ut sig och hon ser mer grå ut. På huvudet är skillnaden allra störst, där har bläsen flutit ut till en lykta. Så här såg hon ut för 9 år sedan:
Nu ser hon ut så här och på sin vänstra ansiktshalva är hon nästan helt vit:
På avstånd ser hon ut att ha en lykta snarare än en bläs, som en liten indianhäst, och troligen blir det en stor lykta redan nästa års fällning.
Jämför man Chateau med Majan som är konstant fux, ser man hur grå hon blivit. Förr var de helt lika varandra. Så sent som förra sommaren var det folk som tog fel på dem fast Chateau redan då fått många vita hår.
Min gamla stallkompis Elin skrev så här i en kommentar här på bloggen:
«Pratade med ridläraren angående Chateaus färg.
Hon är säker på att hon är rödskimmel.
Hon föder själv upp welshponnyer och har två rödskimlar på gården.
En av dem är faktiskt riktigt snygg, men det verkar ta bra lång tid för Chateau att "skimmla av"...»
Jag hoppas på det Elin, dels för att helvita hästar är lite svåra att hålla snygga, dels eftersom det indikerar att Chateau åldras långsamt och jag kanske kan hoppas på många lyckliga år till med min älskade lilla rödskimmel. Sedan kommer hon förstås att vara en alldeles utomordentligt snygg skimmel också=)
På tal om skimlar så håller jag helt och hållet med dig.
Jag har skött ett skimmelsto hela vintern, men hon liknar mer gulskäck... Med olika mönster varje dag.
I sommar kommer jag att rida in hennes föl, också det ett skimmelsto.
Det verkar som att skimmelston är mitt öde.
Jag som alltid har drömt om en brun arabvallack med mycket hingsttemprament.
Det blev istället ett känsligt sto.
Spännande...färgskiftare.
Elin: Jovisst är det så. Alla skimmelskötare jag känner diskuterar olika pulver, schampon och andra knep för att få hästen vit.
Vad kul att du får rida in en unghäst i sommar! Ston är ju knepigare än hingstar och valacker, men i längden är de roligare att pyssla med tycker jag, de tappar som aldrig riktigt sin egna vilja även om de är hur vänliga och mjuka som helst.
Hoppas du hinner hålla mig informerad om inridningen, sådant är alltid lika spännande!
Johanna: Jo, med en welsh sektion B vet man aldrig om de behåller färgen hela livet, de har ofta skimmelanlag. Chateau verkar dessutom på vägen mot helt skimmel bli lite av en stickelhårig skäck. Där kan amn snacka om prisvärd minst tre olika färger för ett och samma pris, fyra om man räknar hennes unghästullfärg.
