Jesus, den gode herden som blir ett får bland får
När David sjunger om Herren som sin Herde i Psaltarpsalmen 23 gör han alltså något ganska konstigt i en religiös omgivning som präglades av olika gudar med stort välde och kunglig glans. Gudar som höll sig på långt avstånd från sina tillbedjare och hade en nyckfull och hjärtlös inställning till de folk som gav sina offergåvor till dem. Även i det judiska folket var det säkerligen en och annan som höjde på ögonbrynen inför den profanering som David utsatte deras Gud för med denna psalm 23.
Dessutom jämfördes människorna med djur och det var tidigt något som man tog starkt avstånd från i religionerna. Dichotomin människa-djur höll man hårt på. Här blandas alla andra begrepp också ihop: herden för sina får i vall, men samtidigt; «Om jag än vandrar i dödskuggans dal fruktar jag inget ont för du är med mig» sjunger David, «för din käpp och stav följer mig». Vem leder vem? Vem följer vem?
Om man sedan läser hur Jesus säger,"jag är grinden till fåren" och vet att fårfållor på Jesu tid var omgärdade med murar där ingången saknade grind, det var herden själv som lade sig att sova på marken vid grinden för att hålla fåren på plats och rovdjuren ute under natten, då förstår man vidden av hur radikalt annorlunda denna gudsbild verkligen är.
Gud som den hjärtnupne djurvännen, som sover på den kalla marken för att inget får ska komma bort och ingen varg ska ta sig in till de sovande fåren. Gud som ett barn med låg status i samhället som låter fåren vandra fritt under dagen men inte låter något enda litet lamm komma bort när natten kommer. Gud som en liten vallflicka som sjunger: « Du varg du varg, kom inte hit, ungen min får du aldrig».
Francisco de Zurburán( 1598–1664) Agnus Dei (Guds Lamm)
Sedan kommer det mest oerhörda av allt; Jesus liknar sig själv vid ett av fåren i flocken, det lilla lammet som slaktas i all hast till påskmåltiden.
Jo, Jesus, jag tror att jag börjar ana lite av vad du ville säga med denna liknelse, men jag kommer nog aldrig att förstå den helt och hållet.
Söndagmorgonens musik är Agnus Dei ur J.S. Bach h-mollmässa
Om man sedan läser hur Jesus säger,"jag är grinden till fåren" och vet att fårfållor på Jesu tid var omgärdade med murar där ingången saknade grind, det var herden själv som lade sig att sova på marken vid grinden för att hålla fåren på plats och rovdjuren ute under natten, då förstår man vidden av hur radikalt annorlunda denna gudsbild verkligen är.
Gud som den hjärtnupne djurvännen, som sover på den kalla marken för att inget får ska komma bort och ingen varg ska ta sig in till de sovande fåren. Gud som ett barn med låg status i samhället som låter fåren vandra fritt under dagen men inte låter något enda litet lamm komma bort när natten kommer. Gud som en liten vallflicka som sjunger: « Du varg du varg, kom inte hit, ungen min får du aldrig».
Francisco de Zurburán( 1598–1664) Agnus Dei (Guds Lamm)
Sedan kommer det mest oerhörda av allt; Jesus liknar sig själv vid ett av fåren i flocken, det lilla lammet som slaktas i all hast till påskmåltiden.
Jo, Jesus, jag tror att jag börjar ana lite av vad du ville säga med denna liknelse, men jag kommer nog aldrig att förstå den helt och hållet.
Söndagmorgonens musik är Agnus Dei ur J.S. Bach h-mollmässa
Kommentarer
Trackback
