I går red vi ut uppe på kullen ovanför Vånajärden där kalhyggen och kraftledningsgator ger en fjälliknande utsikt. Idag red vi ner till havet och genom skogen i det underbara vädret med våra glada hästar.



Men först en tur till sommarhagen som hade stora rosa kudddar av blommor där hästarna betar som mest.



Sedan ut på näset i själva Vånafjärden, vatten på båda sidor och rakt fram. Egentligen är jag en fjällmänniska som är ovan vid hav, men det är fint med allt vatten och så här en solig vårdag med glitter i vattnet och inomskärs är det nästan som hemma vid en sjö: ljust och fullt av fågelsång och sjöfåglar som glider omkring på vattnet.









Den som tror att akademiskt ridande människor bara rider mycket långsamt har fel. Åtminstone vi rider ofta fort. Det som är bra med att då ha styrketränat med kraftskapande ridkonst är att hästarna orkar med busiga långturer utan att ideligen drabbas av skador eller träningsvärk.

Inga är bra på att fota också. Det märks att hon är bildlärare, hon hittar roliga vinklar och motiv. Här ser man att en C-ponny är lite lägre än ett halvblod.



Sen klättrade vi runt i skogen till Ingelas finfina lyxridbana som hon generöst låter oss använda så mycket vi bara hinner och vill.

Curry och Marino spanar in vem som kommer på besök på deras ridbana.

Efter en halvtimme av banridning klättrar vi ner till byvägen och nere på vägen promenerar vi till stallet, jag med Chateau på släp, hon går alltid långsamt på hemvägen och Inga bromsandes Majans långa skrittsteg.

Inga tar igen sig i sin underbara "sydtstatshammock".

Full av plugginspiration efter en underbar förmiddag pluggar jag på altanen och konstaterar att man blir ganska lite fin i håret av att svettas med ridhjälm på. Tomppi tyckte det var kul att föreviga.