Det här är en av mina favvopsalmer i en läcker körversion. Jo, jag lider ännu av körabstinens. Den bir jag aldrig kvitt annat än när jag sjunger i kör, det är bra så. Veckans tema har ju varit «vägen till livet» och för mig har den här bibeltexten om pärlan och skatten i åkern aktualiserats:

Himmelriket är som en skatt som ligger gömd i en åker. En man hittar den och gömmer den igen, och i sin glädje går han och säljer allt han äger och köper åkern.

Med himmelriket är det också som när en köpman söker efter fina pärlor. Om han hittar en dyrbar pärla går han och säljer allt han äger och köper den.

 

Det talas mycket om prioriteringar i dag, men ändå är väl vårt samhälle det som kommit längst i att bara välja till och aldrig välja bort något. Inte ens prinsessor hade lika många valmöjligheter under barocken som en vanlig människa som jag har idag. Visst är det skönt att inte leva under alla begränsningar som fattigdomen utsätter en människa för, men rikedomens gränslöshet verkar vi vara sämre rustade för. Det är svårt att välja bort många bra saker för att kunna få en viktig sak. Dagens människor lägger bara en massa pärlor till samlingen av pärlor och andra saker, de säljer inte allt de äger för att få den där enda pärlan som är så speciell och dyrbar. Vi nöjer oss med många naturidentiska pärlor i stället.

 

Vi föräldrar förfasar oss ofta över att barn nuförtiden inte får spara till saker och längta efter något länge. Jag började spara till Chateau när jag var sju år. När hon till slut kom hem till oss och gäggade som om vi känt varandra hela livet när jag kom till henne på morgonen där hon stod på Hjalmar Lundbohmsgården alldeles nära hem, var jag verkligen  minst lika lycklig som mannen som hittade skatten i åkern. Mina barn har inte behövt längta efter en häst, de har vuxit upp med henne och det hoppas jag har varit bra för dem-men kan de förstå hur mycket hon är värd? Är det bara för mig hon har ett värde som klart övertsiger alla mina övriga tillgångar?

 

Att ha häst innebär att jag inte kan ha skoter och jag kan inte åka utomlands varje år. Jag har valt bort de flesta kvällsaktiviteter och weekendresor till vänner och bekanta men det är värt allt det. Även om man vill vägra se det så är det så att väljer vi inte bort, kan vi inte välja till.

För en utomstående kan valen verka galna, som allt vad det kostar av tid och pengar att ha häst när det finns så mycket annat-jo det finns alltid mycket annat men ett liv är inte långt nog för allt som finns att uppleva, varje val innebär att tusentals andra saker väljs bort. Det som inte kostar på är sällan värt något i längden. Det gäller att veta att det som verkligen är värt något kostar mycket, men att det är värt alla uppoffringar.

 

 

 

Flicka med turban av den nederländske 1600-talsmålaren Vermeer. Numera kallas den Flicka med pärlörhänge efter Tracy Chevaliers roman som också blivit film med Scarlette Johansen som flickan.