Allhelgonahelgen är så mysig. Kravlös, det finns liksom inget speciellt man måste äta, men ändå med struktur, man vet att man ska tända ljus och minnas. Det passar så bra så här års. Orken är låg och mörkret stort, ljusen behövs verkligen och en kravlös långhelg är just vad vi behöver nu. För mig har veckan varit mycket arbetssam men det har ändå varit mysigt. Mycket har jag hunnit göra och jag har kommit ihåg kameran på alla äventyr. Men så fick minstingen för sig att leka med kameran och raderade alla bilder utom denna:

Detta odokumenterade tillstånd kom mig att tänka på när vi en gång var en vecka i Ipswich när vi var en liten tvåbarnsfamilj och lilla trean låg i min mage. Vi hade ingen kamera med utan vi köpte ett lyxigt teckningsblock och fina pennor på en affär som sålde konstnärsmateria,l så fick barnen och vi vuxna teckna det vi var med om.

Minnena från den resan finns så tydligt bevarade i hjärnan nu. I stället för att till slut bara minnas foton från resan minns vi det vi verkligen såg. Det är som att foton "äter upp" de riktiga minnesbilderna. Nu är vi fotolösa igen efter en minnesvärd vecka. Så kommer alltså denna Allhelgonahelg bli för mig som vår resa till Ipswich pga av ett litet kameramissöde.