Man kan tro att jag aldrig ser min häst nuförtiden. Det är nästan sant för efter vintertidens inträdande ser jag henne på ett dunkelt sätt, inte som i en spegel utan som i en mörk skog, eftersom det alltid är mörkt när jag kommer från jobbet och barnhämtning. Hon blir alltid glad när jag kommer och på gnäggningen hör jag att hon är där. Men bloggtystnaden om min kära lilla ponny har mest med avsaknaden av bilder att göra. Så här blir de i mörkret:

Blixt behövs och då blinkar hon förstås, min söta tjej.


Månskensritter är underbara, men tyvärr är det svårt att fota just då för det är lite väl klumpigt med ridvantarna som nu behövs för att inte förfrysa sig.

Helgerna kan man dock hinna med att rida i dagsljus en liten stund mitt på dagen, här är det den kära Madde som håller på att lära sig grunderna i kraftskapande ridkonst. Hon har aldrig ridit akademiskt förut, men börjar redan få kläm på hur lite som behövs för att rida på detta sätt:


Alla bilder blir ruggigt suddiga i det knappa ljuset även om detta är mitt på dagen.


Här en länk till Walkyrias fina blogg där du finner många bra hässtips.