St. Franciscus som Jusepe Ribera föreställde sig honom 1642

Såg tillsammans med vännen Nia en intressant realityserie i somras. En kyrkoherde som hoppat av ett ekonomikst blomstrande liv som copywriter i den lönsamma reklambranschen. Nu skulle han gå ett steg till mot ett enkelt liv och att leva utan pengar i den helige Fransiscus efterföljd. På många sätt nådde han verkligen långt mot målet att bli fri. Men hela vägen fram kom han inte.

Hans försök att leva helt utan pengar stöp på bilberoendet. Precis så är det för mig. Kunde jag bara bli av med den fotbojan skulle mitt liv vara oerhört enklare och billigare. Hur kan vi ha byggt ett samhälle som helt bygger på privatbilismen när den är så skadlig för allt och alla? Den är dyr för den enskilde och dödar fler människor direkt och indirekt än någon annan företeelse i samhället. Den vräker ur sig giftigheter medan den fungerar och förbrukar jordens knappa fossila bränslen. När den inte fungerar kpstar den ännu mer i pengar och stress. De fossila bränslenas förbränning vet vi ju också är huvudorsaken till växthuseffekten och klimatförändringarn på jorden.

Affärer i byar måste lägga ner för folk tar bilen till stormarknader miltals bort. Jag har drygt en mil till närmaste affär pga av denna galna trend. Jag försöker vara köptrogen där för att slippa åka ännu längre. Och även om det är lite dyrare i affären vinner jag ju enormt mycket på bensinbesparingen. Till denna affär kan jag ju faktikst cykla under barmarkstiden.

Jag försöker också cykla till min älskade häst, men vägtrafiken gör att jag inte vågar dra med mig barnen varken i cykelkärra eller på barnstolen sedan IKEA öppnade är trafiken på E4an brutal även på helgerna och någon cykelbana, eller ens bred vägren, existerar inte. Dessutom tar det tid-som vi ju aldrig har eftersom vi måste jobba så mycket för att betala den där bilen som ska spara tid till oss. Sa någon Moment 22?

På olika sätt försöker jag åtminstone minimera bilresorna men utan bilen ingen häst, inget jobb, ingen skola för barnen. Kollektivtrafiken går bara åt ett håll på morgonen och åt andra hållet på kvällen och om mitt liv går i en annan takt och riktning är det omöjligt att leva där jag bor.

Visst jag kan flytta. Jag kan ta det där roliga, välbetalda heltidsjobbet i stan och avliva min häst för där finna inga möjligheter att ha häst. Vi kunde som familj tränga ihop oss i ettan utan dusch och skjuta katterna. Då skulle vi klara oss utan bil för där kan man alltid gå till affären, skolan och häst skulle jag ju inte ha ändå.

Men- det låter barnsligt och drastiskt- varför skulle jag då leva? Chateau och katterna är mina familjemedlemmar. Om jag inte hade barnen skulle livet bli ack så okomplicerat och om jag slapp dra runt på min make och mina föräldrar och mina vänner. Javisst, allt blir enklare om man inte beöver ta hänsyn till någon annan. Men hur kul är det? Vad är livets kärna? Hur lever man enkelt OCH lyckligt?


Barock-Olga kör bil-alldeles för mycket! Här på väg till stallet.