De flesta som läser här vet hur det funkar på ridklubbar; tävlingen i centrum och skitsnacket runtom. Tävling lockar fram det lägsta hos de flesta och då ridning oftast är en individuell sport är alla som man delar ridklubbens resurser med också mina konkurrenter.  Atmosfären ar inte lika tuff som i en hockeklubb, men inte långt ifrån. Det är inte lätt att avvika på en ridklubb heller. I Kiruna är detta extremt utvecklat. Alternativa ridsätt gör sig icke besvär, ponnyer göre sig icke besvär, andra raser än europeisk sporthäst göre sig icke besvär, ja listan tar nästan aldrig slut. Det är bättre att säga; hopptävlande ryttare med europeiska sporthästar, helst släkt med Robin Z (hästen alltså) är välkomna.

Emmas, Kärstins dotter, appaloosaföl Flingan göre sig icke besvär på Kiruna ridklubb

Som ridelev får du naturligtvis komma dit, man behöver ju intäkter och medlemmar eftersom Ridklubben är finansierad av kommunala skattepeng. Men du kan jobba häcken av dig med barnridningar, handikappridningar, stallpass, caféansvar och i styrelsen utan att få hyra in din ""udda häst där. Ja, du kan till och med ha en begåvad hopponny med en ELIT-hingst till pappa och betala 1000 kronor för att stå i stallplatskö utan att du någonsin kommer att få en stallplats på den skattefinansierade klubben.

I Kiruna räknas ridklubben som den enda legitima vägen att hålla på med hästar. Kiruna ligger ju väster om odlingsgränsen och hästhållning utanför klubben är något som aktivt motarbetas av kommunen. För att komma undan kan man göra som jag-flytta till ett ställe med större variation på hästsidan, eller vara riktigt flitig och modig som min vän Kärstin.

Kärstin med sina hundar Jaffa och Gucci

Hon tjatade till sig bygglov för stall på en myr utanför Jukkasjärvi, startade en ridklubb för ponnyer och udda ridsätt, men med möjlighet att tävla "vanligt" för den som vill det. Hon jobbbar dygnet runt; gräver diken för rörledningar och dränering,  bygger stall, klubbstuga och ridbana-och sitt eget lilla hus.



Kärstins man Micke tar kort jobbpaus för att agera fotomodell på den ständigt expanderande byggarbetsplatsen som är deras hem och Iskalla ryttares stallanläggning i Jukkasjärvi, vid detta tillfälle var Kärstin på väg med hästar i transport till sommarbete i utanför Docksta vid Höga kusten ca 80 mil söderut.

Kärstins egenbyggda revisionskontor och teorisal värms av en kamin men kunde man utvinna all hennes energi till uppvärmning kunde hon ha värmt hela anläggningen gratis

 

Hon driver en revisionsbyrå och jobbar så hårt med den att hon höjde taxan för att få färre kunder-men blev inte av med en enda för de var så nöjda med henne. Dessutom kör hon grävare åt andra som behöver hjälp med något grävjobb. På den lilla fritid som finns är hon ordförande i Svenska Ridsportförbundet i Norrbottens län. Hon och hennes flitiga familj driver en anläggning som är mycket vänligare och tolerantare än någonsin den kommunala har varit. Hur det går ihop ekonomiskt och tidsmässigt kan ingen förstå; Kärstins matematik är en helt annan än alla andras-hennes energi och vilja likaså.

Medan vi hälsade på och störde mitt i kvällsmockningen ringde folk och ville ha ut Kärstin och Micke på körningar, men Micke jobbar för tillfället dygnet runt med körjobb  i gruvan så hon fick tacka nej.