Mitt recept på grön ostsås, som vi just ätit på pojkarnas begäran, innehåller muskotnöt. Johanna och Bråddjup tyckte jag överdoserar den så jag kollade upp muskotnöt och skrev något om att knapra i sig muskotnöt utan något till. Vem kommer man då att tänka på? Naturligtvis Will Try i, förmodligen, världens bästa serie: Tom Puss.

Will Try (Pee Pastinakel på originalspråket holländska)är en liten gnom som ser ut som en trädgårdstomte när han sitter still och han älskar muskotnöt. För muskotnöt och av ren vänlighet kan han försöka att göra allt, som namnet antyder. Jag är inte lika förtjust i muskotnöt som Will Try, men vi har båda en olycklig tendens att vilja försöka göra saker för andra även när vi inte är så där bombsäkra på att det kommer att bli bra.

Will Try kan göra lite av varje och han är en fantastisk hantverkare, det är inte jag, men vi är båda beroende av solenergi för att hålla ihop alla alla våra projekt. Men precis som för Will, kan det bli lite FÖR energiskt ibland. Att hitta den där balansen mellan energi och vila, önskan och förmåga, vilja och verklighet är mitt återkommande utvecklingsprojekt.

Det är en trist klyscha, men både jag och Will måste jobba på att lära oss att säga nej när en sak inte fungerar, när tiden och energin absolut inte räcker för alla behjärtansvärda, roliga och spännande projekt vi blir erbjudna eller tillfrågade om. Vi behöver båda lära oss leva i spänningsfältet mellan dessa två motton som jag hade under min tid på LTU: "Slåss med troll, befria prinsessor, döda varulvar-det är att leva!" och " Ett litet steg för mänskligheten, men för mig det möjliga att ta."

De möjliga stegens livsfilosofi, och att inte överdosera muskotnöt, måste vi lära oss, jag och Will Try-so help us God!

Uppdatering: Just har Johan Hakelius skrivit denna krönika. Som vanligt är man varken originell eller banbrytande, nej, jag har mig själv ovetandes åter följt en trend. Scary!