Akademisk ridkonst enligt Bent Branderups skola har en tydlig utbildningstrappa som man ska följa, det har inte kraftskapande ridkonst. Det tycker jag är skönt. Jag värjer mig mot prestations- och tävlingstänkande när man sysslar med levande djur och fritidsintressen. Precis som ashtanga-yogans strikta serie inte tilltalar mig (fast den yoga-formen är min favorit)eftersom den inbjuder till prestationskrav, väljer jag bort den strikta utbildningsttrappan i ridningen. I stället leker jag gärna med yogan och står på huvudet långt innan jag egentligen hunnit dit i serien och börjar med att träna på det Chateau gillar och har lätt för inom ridningen.  Därför tilltalas jag av att  Kraftskapande ridkonst har en individanpassad utbildningstrappa.

Har hästen anlag och styrkan för skolskritt, levad eller skolgalopp-ja då kan man träna på det tidigt i utbildningen. Majan tränar just nu baklängesgalopp och Chateau gillar skolgalopp, skolskritt, piaff och passage. det innebär inte att 100% av alla hästar ska galoppera baklänges eller att alla kan börja rida sin häst i skolgalopp från dag ett. Ridningen ska anpassas till ekipagets önskemål och förutsättningar.

Därför är tränare i Kraftskapande ridkonst alltid positivt inställda till de ekipage de tränar. Det hörs aldrig hånfulla ord eller elaka kommentarer på en clinic med Ewa, Anki eller Inga. Varför ska jag betala för att bli utskrattad eller utskälld? Hur kan tränare ta på sig en militär diktatorroll just när de ska träna ett levande ekipage? Det har jag aldrig fattat. Den tränare/ridlärare som skriker och hånar sina elever borde seriöst tänka på att byta jobb eller annars byta stil. All pedagogisk forskning visar att vi bäst lär oss genom positiv förstärkning och det bygger all Kraftskapande ridkonst på. Både för häst och ryttare.