Kraftskapande ridkonst är också en filosofi där man tänker på hästen som sin vän och inte som sin slav eller fiende. Det låter självklart, men om man rannsakar mångas sätt att rida och lära ut ridning är det just så man i praktiken behandlar hästen. Hur ofta hör man inte att det är hästen som är tjurig eller "testar" när det egentligen bara är så att hästen inte har förstått eller klarar av vad som krävs av den? "Spänning och motstånd beror inte på att hästen inte vill, det beror på att han inte kan eller att han inte förstår." *

Kraftskapande ridkonst syftar tlll att kommunicera med hästens nervcentrum och hjärna i stället för att dominera hästen med allehande knep och våldsmetoder. Man rider inte tills hästen säger stopp utan slutar när hästen fortfarande längtar efter mer. Variation och belöning är en grundbult för att nå det målet. "Undvik monotont arbete!"*

Inom kraftskapande ridkonst är man inte skräckslagen för att belöna hästen med godis, den effektivaste belöningsmetoden. Eftergiften och rösten är också metoder som funkar bra för belönng eftersom de kan komma direkt. Man kan också använda klicker för att ge belöningen precis när hästen gör det man bett den om. I alla händelser är belöning, inte bestraffning, den pedagogiska grunden."Ibland tycker jag du måste prova  för att veta säkert vad som är för mycket. Då vet du också vad din häst inte klarar.[…] och glöm inte heller att det som var svårt igår kanske är lätt idag, därför att ni båda har lärt er hur ni ska göra." *

I Kraftskapande ridkonst vill man ha ett utbyte med hästen: "Låt hästen bli din lärare, tillåt honom att visa dig allt han har  förmåga till och ge också hästen något tillbaka. Ni är två som ska ha utbyte av samvaron."*




*skriver Ewa-Kristina i sin bok Kvinnor i Kalix och deras hästar.