Positiv förstärkning i lärandet I



Majan och Chateau, vänner inte konkurrenter

Nu ska jag bli lite kontroversiell, för jag vet att många tycker NH är helt okej. Jag tycker en del är bra, t.om. ganska mycket, men själva grundtanken är så fel som den kan bli. Den som är mest känd i NH - sammanhang är Monty Roberts och speciellt hans tankar om människan som ett rovdjur som ska dominera hästen tycker jag är vidrig. Jag tillhör den sorten som inte bestämmer mig direkt för rätt eller fel, eller förkastar allt för att en del verkar fel, men hans "join-up" övning där man jagar en häst runt en inhägnad och detta snack om dominans har jag aldrig gillat.

Dr. Marthe Kiley-Worthington från the Eco Research & Education Centre in Devon, UK, "the Grande dame of Animal Behaviour Research" skriver det jag tycker precis:

"It is awful that Monty Roberts refers to the behaviour of a predator. I have seen some shocking results of this. It is madness to frighten a frightened horse. This daft idea of "dominance" comes from the male competitive cultural society in which we all live. The fact of the matter is that the equine societies do not need to be based on dominance or competition, their food etc is either available for every one or no one, only at sexual times there is need for competition between males, and even that rarely occurs in the wild, as the mares rather like their own stallion and are not prepared to put up with intruders. Dear old Monty does not seem to understand learning theory if he rejects totally feeding as a reward. There needs to be some positive reinforcer to make the horse learn. If Roberts only works with negative reinforcement - that means stopping to chase the horse
around as a reward, this does not work as well as behaviourists know already for quite some time."

(Det är avskyvärt att Monty Roberts hänvisar till ett rovdjurs beteende. Jag har sett några chockerande följder av detta. Det är galenskap att skrämma en skrämd häst. Denna korkade idé om "dominans" kommer från det manliga konkurrenssamhället i vilket vi alla lever. Faktum är att hästsamhället inte är byggt på dominans eller konkurrens, deras mat m.m. är antingen tillgängligt för alla eller ingen, bara vid parningstider finns det något slags behov av konkurrens mellan hannar, och även det händer mycket sällan i det vilda eftersom ston föredrar sin egen hingst och inte är beredda att stå ut med inkräktare. Käre gamle Monty verkar inte förstå inlärningsteori om han helt förkastar mat som en belöning. Det måste finnas någon positiv förstärkning för att hästen ska lära sig saker. Om Roberts bara arbetar med negativ förstärkning, vilket det innebär att sluta jaga runt hästen som belöning, fungerar det inte alls lika bra,  så som beteendeforskare vet sedan länge.)

Majan och Inga, vänner inte konkurrenter

Jag vill tillägga: Vill du jobba för en lön eller för att slippa få pisk? Lär du dig bäst av att få beröm när du gjort rätt eller när du jagats runt på en begränsad yta av din lärares piska tills du svarar rätt på vad roten ur 4 är? Lägg märke till att hästen inte har en aning om vad som förväntas av den i sin round pen, det är faktiskt lika galet som att försöka gissa sig till att läraren vill veta vad roten ur fyra är medan man springer för livet. Det är inte konstigt alls att en del hästar helt ger upp och släcker ned sin hela person efter sådana erfarenheter av människor.

Majan, Pila och Chateau-vänner inte konkurrenter


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0