Inne i stallet fanns det Krafft som Smilla fick äta av alldeles ensam. Det finns fördelar med att inte ha med sig boxkompisen Flingan jämt. Sedan var det bara att borsta och kratsa hovar. Borstningen är mysig när vinterpälsen ska bort.

Men lite läskigt var det ändå, det syns på den blöta mockan hon lade vid väggen.


Sedan gick vi tillbaka till mamma som välkomnade Smilla med en sur spark-nu är Isa högdräktig och egentligen inte så förtjust i Smillas sällskap; hur mycket hon än gnäggar när hon försvinner ur synhåll.