Mose och den brinnande busken

 

 

 

Dagens texter handlar bland annat om hur Mose möter Gud i den brinnande busken och får uppdraget att befria Israels folk ur Egyptens slaveri. Jag gillar att Mose mitt i allt det märkliga och mäktiga som händer; Gud själv talar till honom från en brinnande buske som inte sveds av elden. Gud, alltså universums skapare! Men Mose är nog helt rätt för uppdraget för ahn låter sig inte imponeras så totalt att han bara säger "okej", nej, han börjar argumentera med Gud:

 

 ”Förlåt din tjänare, Herre, men jag har inte ordet i min makt. Det har jag aldrig haft, inte heller sedan du talat till mig. Orden kommer trögt och tveksamt.” Herren svarade: ”Vem har gett människan hennes mun? Vem är det som gör henne stum eller döv, seende eller blind? Är det inte jag, Herren? Gå nu, jag skall själv vara med dig när du talar och lära dig vad du skall säga.” 

 

Nu tycker man att Mose skulle ge sig, ta sitt pick och pack, lämna fåraherdejobbet hos sin svärfar i Midjan och bege sig till Egypten, men nej, han fortsätter protestera:

 

Men Mose vädjade: ”Herre, jag ber dig, sänd bud med någon annan, vem du vill.” 

 

Tänk att han vågar? "vem du vill", ja, men Gud vill ju sända just honom, Mose och ingen annan. Nu blir Gud irriterad :

 

Då blev Herren vred på honom och sade: ”Du har ju din bror Aron, leviten. Han kan tala, det vet jag. Han är redan på väg för att möta dig, och han blir glad att få se dig. Tala med honom och lägg orden i hans mun. Jag skall själv vara med både dig och honom när ni talar och visa er vad ni skall göra. Han skall tala till folket för din räkning; så blir han din mun och du blir hans gud. Och staven skall du ha i handen, det är med den du skall utföra tecknen.”

 

Då går Mose till svärfar och berättar att han ska bege sig till släkten i Egypten.

 

Just denna sunda inställning till Gud och det övernaturliga tror jag var en orsak till att just Mose var den rätta att sända iväg. Gud hade ju kunnat skicka den talföre prästen Aron ensam, men hans trögpratande lillebror fick i stället uppdraget.Var Aron mer lättledd av allt som verkade övernaturligt och gudomligt? Han som vuxit upp i det andliga kungariket Egypten där farao var en gud och ättling till själva solen? Lillebror Mose som sett kungahuset inifrån hade tydligen därigenom skaffat sig en sund skepsis mot härskare och överhet. Till och med Gud själv diskuterar han med och därigenom förhandlade han sig till både ett hjälpmedel; en stav och en side-kick; storebror Aron.

 

Eller var det bara det att Mose kände sig trygg med Gud, van vid hans närvaro och var säker på att Gud ville honom väl? Vilket det än var så är han ett gott föredöme.

 

Genom detta samtal kan också jag lära mig att tuffa till mig, kanske lära mig att säga:"låt mig tänka på saken", i stället för att alltid svara ja utan tvekan. Jag kan också lära mig att Gud tål att diskuteras med. Tron är inte så bräcklig att den faller i tusen bitar av att ifrågasättas. Vilken Gud är det som måste försvaras med korståg och självmordsbombningar så fort någon hostar ett ifrågasättande eller klottrar en hund? Näppeligen den Gud som upprätthåller universum och talar med fåraherdar ur brinnande buskar.

 

 

 

 

skrev ett inlägg men det verkar ha försvunnit ut i rymden :)

Finns massor med aspekter på det du skriver själv kan jag bli rätt ledsen och sur när nutids ateister är fräcka och rent hädiska mot sånt jag håller heligt men sen har man väl inte så mycket ork när man kämpar med dåligt med pengar arbetslöshet osv, tror väl lite att det är en del av problematiken även i fattiga länder som tycker väst-världen (media) tar förgivet att man kan spotta och häda sånt som är heligt.journalister som har sånt som arbete att skriva något vulgärt om religion exempelvis bara för att "hjälpa demokratin" medans det är livs grunden för många fattiga som inte har samma plattform att göra sig hörda som västerländska ateistiska journalister, sen är det ju stor skillnad på ärliga samtal och göra vinklade storys som i media eller av opions bildare som jag många gåner tror jag gör stor skada med sina överdrifter och vinklingar, vill man bygga något tillsammans är ju trovärdighet och ärlighet grundläggande.

Men kan hålla med dig i mycket inte behöver man bomba människor, se hur det blev med den "sexuella frigörelsen" som var så poppis på 60-70 talet har nästan helt kollapsat till inget, man behöver inte ta till våld för att "visa rätta vägen" sanningen segrar i egen kraft tillslut ;)

Men något kan man lära sig av riddarna tycker lars finns människor som är mobbare som älskar ofärd onska som trycker ner och plågar oskyldiga där vill jag nog sjunga riddarens lov .

p.s går inte att skriva något under katt inlägget men det där att mamma katt tvättar sin vuxna kattunge tycker jag att jag känner igen, tycker man blir ungefär likant behanlad av sina föräldrar fast än man är 46 :) kanske du har liknande erfarenheter med föräldrar ?