Nu undrar vän av ordning; hur tolkar en bibelkonsult Bibeln, böckernas bok?

 

Ja, i namnet på denna blogg döljer sig också svaret. Barocken var en epok som älskade allegorier. Bibeltolkning har före upplysningstiden aldrig varit fundamentalistisk. Man läste det mesta allegoriskt.  Ja, faktum är att Augustinus, den store kyrkofadern , aldrig blivit en kristen om han inte stött på biskop Ambrosius allegoriska bibeltolkningar. Augustinus satte upp dessa regler som räknades som det klassiskt kristna sättet att läsa Bibeln innan upplysningen, dvs även under Barocken:

 

1) att tolka en bibeltext så att den utsäger viktiga sanningar är alltid rätt vare sig det svarar mot författarens intention eller inte.
2) En och samma text kan ge utrymme för olika tolkningar och alla tolkningar som inte strider mot sanningen ska tillåtas.
3) All skrift ska tolkas så att den dubbla kärleken till Gud och nästan befrämjas.

 

Dessa principer är min vägledning i bibelläsningen och här på bloggen. Jag kan tolka lite fel, men så länge kärleken är min överordnade princip kan det aldrig gå helt åt pipsvängen. Fundamentalistiska tolkningsmodeller däremot kan vara riktigt livsfarliga. Barockbloggen ser ju det som en hederssak att vara gammaldags så det fundamentalistiska spåret går bort, det blev ju modernt först i slutet på 1800-talet. Sådana nymodigheter aktar vi oss noga för!

 

Med detta vill jag nog ändå ha sagt att jag läser mycket mer rakt på sak än vad Augustinus gjorde, han tolkade till exempel liknelsen om den barmhärtiga samariern helt allegoriskt. Det gör inte jag. Jag tror Jesus menade att vi skulle ta hand om vår nästa utan tanke på återbetalning, rent konkret. Det blir en sak att diskutera med Augustinus när den dagen kommer=) Men hans tre principer för tolkningen är vi helt överens om! Jag skulle nog egentligen kunna sammanfatta min bibeltolkningsnyckel med dessa ord av Maria Küchen; "BIbeln är en spännande djungel som kräver kärlekens machete för att ta sig igenom."