Jesus talade ofta i liknelser, eller så är det liknelserna de minns, de som var med honom då i Galliléen, i Judéen eller Samaria. I dagens text talar han om himmelriket som en surdeg. Liknelser är lätta att minnas , de framkallar bilder i mitt inre. Nu ser jag Gud som bagerska med starka armar och med håret täckt av en vit hilkka. En tant från norra Tornedalen, röd av värmen från ugnen. Gud knådar en stor deg, Gud som en stor snäll tant, en sådan som min farmor.

 

En stark, snäll och samtidigt lite sträng tant som knådar sin deg till fulländning.Den ska släppa från baktråget men inte vara för hård och torr. Inga klumpar av mjöl ska bli kvar, ingen del av degen finnas  som inte blandats med surdegen.  Surdegen i brödet är själva himmelriket och det finns snart överallt. Det är surdegen som får degen att jäsa, som sätter liv i mjölet och vattnet och gör det till något helt annat än det var innan surdegen knådades in.

 

Himlen inom. Vi talar ofta om himlen som något uppepå, ovan där. Men så säger aldrig Jesus. Himlen är alltid mitt ibland oss, osynligt genomsyrande världsalltet. Som jästen i brödet, livets bröd som bryts för alla. Jesus knådades av bagerskan från Tornedalen, hon med de starka armarna. Hans liv blev ett brödoffer, ja, han är livets bröd och genom honom får vi alla del av himmelriket inom oss.