Daniel är en märklig gestalt i bibelns galleri av märkliga karaktärer. Han lever nära maktens centrum men är till synes helt obrydd om vad den enväldiga härskaren tycker och tänker trots att judarna är i fångenskap hos denne härskare och helt utlämnad åt dennes nycker. Han går bara rakt fram och gör det han vill.Detta trots att detta verkligen är en sann envåldshärskare som kan få för sig att döda alla visa i riket när några av dem inte kan uttyda en mardröm han haft.

 

Ja, inte bara Daniel förstås, hans vänner Hananja, Mishael och Asarja också. De fyra utvaldes till något slags hovmän, lyxfångar, för att de var ståtliga att se på, kunniga och intelligenta. Bara det att bli utvald för att man är så snygg och intelligent borde gjort att de föll för kungen, men nej, de vägrade äta den goda maten som serverades vid kungens bord. Hur oartigt är inte det! De åt i stället bara grönsaker och vatten. Testa det hemma i Tornedalen så får ni se hur väl sådant tas emot! Dan.1:1-16

 

Daniel, Mishael, Hananja och Asarja blir snart kungens rådgivare eftersom den vegetariska dieten gör dem ännu snyggare och smartare. Men när de fortästter vara obstinata och behandla kungen som vilken vanlig människa som helst genom att vägra tillbe en staty han låtit tillverka av sin kungliga höghet, blir han less och sänder dem in i en brinnande ugn och sedan ner i lejongropen som vi förknippar med Daniels namn.

 

Jag gillar så Hananjas/Shadraks Mishels/Meshaks och Asarjas/Aved-Negos svar när kungen befaller dem, sina ståthållare över provinsen Babylonien, att tillbe hans snygga staty: "Om den Gud som vi dyrkar kan rädda oss ur den brinnande ugnen och ur ditt våld, konung, så räddar han oss. Om inte, skall du veta att vi ändå aldrig kommer att dyrka dina gudar eller tillbe den gyllene staty som du har rest.”

 

På samma sätt resonerade många som nu finns med i adventskalendern. De första kristna var mycket förtjusta i Daniels bok. Man kan tycka att det visliga vore att äta kungens goda mat-artigt också. Det vore bra för familjen om de tillbad den där statyn, det är ju bara en staty, man kan ju tänka på annat medan man står där och knäböjer. Så resonerade de inte. De blir slängda i ugnen men klarar sig genom en ängel som skyddar dem från lågorna.

 

Men de som vägrade tillbe kejsaren i Rom klarade sig inte. Kyrkofadern Polykarpos brändes på bål under en av de förföljelsevågor som de kristna fick utstå i romerska riket innan Konstantin accepterade kristnas rätt till religionsfrihet 313. Han var en gammal man, född ca. 69 e.Kr. och en lärjunge till Johannes, den yngste av Jesus tolv närmaste manliga lärjungar.

 

Innan Polykarpos dog drömde han att hans kudde fattade eld och då förstod han att han skulle brännas på bål. När myndigheterna ville få honom att tillbe kejsaren i stället och så rädda sig, sa Polykarpos: "Jag har tjänat Kristus i 86 år och han har aldrig svikit mig, varför skulle jag nu svika honom?"

 

I Sverige, idag tvingas vi sällan ta sådana avgörande beslut av mod för att inte trampa sönder vår integritet. Men det krävs ändå en stor självrespekt och mod att stå emot när tex hela arbetslaget snackar skit om invandrare eller bestämmer sig för att mobba en jobbarkompis eller förman. Vi människor vill höra till gruppen. Ensamma är vi ingenting. Så att tacka nej till bullen för att det nu är julfasta eller säga emot hyllningskören för Jimmie Åkesson kan kosta på. Även om vi inte blir kastade på bålet längre.

 

Men när Polykarpos vägrade tillhöra gruppen genom att tillbe kejsarens bild brändes han och tolv av hans lärjungar på bål. Resten av hans lärjungar tvingades se på när de brändes till döds. De kom efteråt ihåg att det inte luktade som det brukade när man bränner människor levande, det luktade nygräddat bröd.