Efter den här underbara barockpsalmen med etxten baserad på profetian i Jesaja 9: 2-7 är vi beredda på nyårsfirande!

 

Så här i skiftet november och december handlar kyrkoåret om de yttersta tingen om tidens slut på domssöndagen och den nya tidens början idag på kyrkans nyårsdag. Vi sjunger "Bered en väg för Herran" utan att alltid tänka på(åtminstone gör inte jag det) att det är menat helt konkret att vi förbereder världen på att Guds rike ska landa.

 

En gång i min grönaste ungdom läste jag en krönikesamling av Ylva Eggehorn där en text handlade om Adventsfolket. Redan då var texten daterad, den andades 1970-tal och Jesusfolket med kollektivboende och storkok. Inget fel i det, men det hade tråkigt nog gått ur modet till fördel för en aggressiv kapitalistisk individualism. Om Gud räknades med så var det bara för att göra människor ännu rikare och friskare, knappast för att utmana en materialistisk livstil.

 

Nåja, denna krönika om Adventsfolket som levde för att förbereda det "fredens rike där Gud är pappa och Jesus kung, där alla är varandras like vår gamla värld blir evigt ung" grep mig. Ännu önskar jag få vara en sådan Adventsmänniska som krattar landningsbanan för himmelriket där orättvisor och mijlöförstöring helt har upphört.

 

Vi firar förstås varje jul till minne av att Jesus föddes och blev ett fattigt barn bland andra fattiga barn, men till skillnad från många fattiga barn gav han som vuxen nytt hopp åt alla övriga fattiga barn. Och hoppet som han gav var framtidshoppet om ett fredens rike: Matt 4: 17   Från den tiden började Jesus förkunna: ”Omvänd er. Himmelriket är nära.”

En av adventets gammaltestamentliga texter är denna från profeten Jesaja 9:2-7

 

Det folk som vandrar i mörkret