Idag har Eva namnsdag och i går var det Marias adventssöndag. Maria som blev mamma till den nya mänskligheten, humaniteten och mänskliga rättigheter. Idag är det mamma Eva vi minns som  var mamma till allt levande, också den förste mördaren. Samtidigt som vi firar  julaftonen i ett stall i brödhuset, Betlehem. Ja, Betlehem betyder just brödhuset. Logiskt att han som erbjöd livets bröd, bakat av den himmelska bagerskan; Jesus, skulle födas just i brödhuset.

 

Det är också väldigt bra att kyrkan sedan ordnat denna äventyrsresa i advent där vi reser bakåt i historien som börjar med Jesu intåg i Jerusalem på det lilla åsnefölet alldeles före korsfästelsen och slutar med hans födelse. Dagen innan juldagen minns vi alltså mamma Eva vars namn sägs betyda "Moder till allt levande", vi har alltså kommit ända till urhistorien.

 

Jag gillar att de som satte i ordning helgonkalendern missade symboliken i att Eva hamnar närmast Jesu födelse och inte Adam. Hela tiden kommer små påminnelser om evangelium för bagerskor, tonårsflickor och mödrar under kyrkoåret. Kyrkohistorien vimlar av försök att dölja emancipationens evangelium för de fattiga och föraktade, men hela tiden lurar den Heliga Anden gubbarna i kyrkans maktelit att göra bort sig och här har vi en sådan miss; Eva hamnar på hedersplatsen som livets ursprung, inte Adam. Hon är "moder till allt levande" och det är hon som får det första löftet om barnet i stallet i Brödhuset. Löftet om att kvinnan ska föda ett barn som ska krossa ormens huvud samtidigt som ormen stinger barnet i hälen.

 

Genom hela GT talas det om att det är mannen som föder barnen, utom i vissa speciella fall* Men här i löftet till Eva talas det om kvinnans avkomma. Jo, sannerligen, det har krävts mycket redigering av gubbarna genom historien för att göra religionen hatisk mot kvinnor och de har gjort sitt allra bästa. Men helt lyckades de inte. Den himmelska bagerskan lyckades ändå fördela surdegen i hela jättedegen. Omärkligt smyger det sig in, så smidigt att gubbarna missar det. Men som Jesus sa; den som har öron till att höra hör. Vi hör hur det viskas kring barnet i krubban; "för oss, för åsnan, för oxen, för kvinnan, för barnet, för invandraren, för den fattige, för den föraktade, för oss." Som mamma Maria sjunger med det lilla Jesusfostret i magen: