Gottfrid har namnsdag idag och namnet är ett namn med en underbar betydelse; Guds frid/fred.  Julens budskap är ju väldigt förknippat med fred, så mycket att det förr ansågs oerhört ociviliserat med all rigsföring under julen, så till den grad att man utlsyte vapenvila. I första världskrigets skyttegravar firades den första julen med förbrödring mellan kontrahenterna. de klev helt enkelt upp ur skyttegravarna och gav varandra gåvor samt firade tillsmmans med den proviant de hade. För att undvika detta pacifistiska myteri utökades tiildeningen av cigareetter och alkohol året därpå.

       Jag tänker ändå på Mikael Wiehes ungdsomsynd "Är det verkligen fred vi vill ha"  där han i revolutionsromantisk anda retoriskt frågar: "Är det verklgen fred vi vill ha, till varje tänkbart pris. Är vi verkligen säkra på att det värsta av allt är krig?" Han har ju rätt. inte ville vi gärna leva i ett Europa där ingen gick i krig mot Hitler-Tyskland. Fred är ett för smalt begrepp för att man ska kunna kalla det ett odelat posistivt begrepp. Frid är mycket bättre. I friden ingår harmoni och rättfärdighet lika mycket som avsaknaden av krig.

         Friden gäller alla, inte bara en privilegierad grupp. Friden gäller hela skapelsen. Frid handlar om alla aspekter av livet. I friden finns inget tyst våld eller kallt krig mot judar, kvinnor eller fattiga. Frid råder bara där alla har samma rättigheter och skyldigheter.

         Trots detta måste jag ändå få säga att fred nästan alltid är att föredra framför krig, vad än Wiehe sjöng. Nu tänker jag på östra Kongo. De kristna där ber om våra koncentrerade förböner tredje söndagen i advent. Kriget ruinerar detta rika land, plågar människorna bortom vår föreställningsförmåga och alla mänskliga metoder och all god mänsklig vilja bland de som har makt tycks uttömda. Nu litar Kongos folk på ett mirakel. Be för våra vänner i Kongo, be för fred och frid i detta vackra land. Guds frid som övergår allt förstånd må falla över Kongos plågade kristenhet nu!