Efter det lugna interludiet med Isak och Rebecka i Kaanan blir det utvandring igen med Jakob som så småningom flyttar med allt sitt folk till Egypten där älsklingssonen Josef blivit hög tjänsteman hos Farao. Jakob är redan i sin  ungdom mer lik farfar än pappa på det sättet. Medan Rebecka fick resa till Isak är det nu Jakob som far iväg till morbror Laban för att hitta sig en fru, som hinner bli två innan han återvänder till Negev. Många barn blir det också, som håller sämre sams än både Jakob och Esau och Isak och Ismael.

 

Israel får Jakob heta efter en nattlig brottningsmatch med någon som han sedan uppfattar som Gud själv. Ja, i gamla testamentet händer sådana saker. Inte nog med att många änglar är helt lika männsikor och till och med får barn med människor i första mosebok, Gud själv är förvillande lik en människa i flera episoder. Det är intressant att det folk som sägs vara Guds utvalda också heter Israel, den som har kämpat med Gud. De heter inte de som underkastat sig Gud eller de som tror på Gud. Nej de har kämpat med Gud och i den kampen tiltvingat sig Guds välsignelse: Jag släpper dig inte med mindre än att du välsignar mig säger Jakob, till brottaren i natten och då blir han välsignad med detta namn.

 

Jag förstår inte riktigt vad den välsignelsen innebär men jag ser ju att inget folk i historien fått kämpa så mycket för sin existens samtidigt som judar aldrig slutat diskutera med Gud själv. En liknelse ur Talmud: