Vägröjarens adventsvecka och idag har Stig namnsdag. Ordet stig är ett av de vackraste jag vet. Kanske inte just ordet, det är nog snarare företeelsen som jag gillar. Stigar är något att hålla i när man leter sig ut i stora världen. När Ronja förmanas av sin pappa när hon ska gå ut i stora världen ska hon akta sig för att gå vilse "-Vad gör jag om jag går vilse då?  -Letar reda på den rätta stigen."

        Vägröjarens vecka är detta. Men jag ser Johannes mer som en stigfinnare. Där andra inte såg något speciellt såg han vem Jesus var. Så är det med stigfinnare de ser inte bara ett virrvarr av mossa och grenar, de ser en stig. De ser om stigen är den rätta vägen eller om det är en myrstig som bara leder till närmsta stack. De finner gläntorna och kallkällorna längs med vägen. Stigfinnaren irrar inte runt på måfå utan går rakt fram längs stigen i sin egen takt.

        Bruce Chatwin skriver i sin annorlunda resekildring "Songlines" om vad stigarna betytt för mänskligheten. Hans eget efternamn visade det sig betyder ungefär stigfinnare och han berättar om en stigfinnare i Australien som hyrts in av ett tågbolag som skulle lägga räls på hans folks land. Då får man enligt Australiensisk lag inte kränka heliga platser och en som kan de sjungna kartorna, songlines, får visa var bygget får placeras.

        Den här gången fick den songlineskunnige åka bil. Han var då tvungen att sjunga jättefort, jag föreställer mig att det lät ungefär som en tungsteppande Ludgo-Pelle där han satt i baksätet på bilen som rörde sig i onaturligt snabb takt över de marker för vilka hans sånger var kartboken. Bilar går för fort.

         På en stig kör man inte bil, möjligen att man skramlar runt där på en cykel, men främst ska man gå där. Steg och stig hör ihop. På en stig tar man ett steg i sänder. På en stig tar man en dag i sänder. Vilken tröst vad än som kommer på! Stigar är inga motorvägar. Motorvägar är för de snabba och jäktade, för  bilar och bussar av hårda material. Mjuka och levande varelser rör sig längs stigarna, det är inte konstigt att de kallas songlines i Australien. Stigar inbjuder till sång. Inte nödvändigtvis käcka marscher som "Vi gå över daggstänkta berg", det kan ännu hellre röra sig om ännu aldrig sjungna sånger, en stilla helt nykomponerad improviserad jojk eller en pilgrimssång traderad ända från korsfarartiden: