Så här skriver åttabarnsmodern Birgitta om hur hon såg Maria ta hand om sitt lilla nyfödda Jesusbarn:

”Var välkommen min Gud, min Herre och min Son!”
Då började gossen gråta och liksom skälva för köldens och det hårda golvets skull, där han låg, vände sig sakta, sträckte ut lemmarna och sökte sin moders vård, och modern tog honom i sina händer, tryckte honom mot sitt bröst och värmde honom vid kinden och bröstet med stor glädje och moderlig medlidsamhet. Sittande på golvet lade hon sin son i famnen och tog med fingrarna varsamt om hans navelsträng, vilken genast skars av utan att vätska eller blod trängde ut. Sedan begynte hon nogrannt att linda honom, först i linne, sedan i yllekläderna, varvid hon band kroppen, benen och armarna med en linda som var fastsydd i det övre ylleplaggets fyra ändar. Sedan svepte hon in barnets huvud i de två linnekläden som hon hade till hands för detta ändamål."

 

Vi lever efter Kristus, eller A.D. i Herrens år, som man skriver på engelska. Därför kan vi aldrig komma ifrån, inte ens den mest fundamentalistiska ateist, det inflytande som kristendomen haft på samhället. Ett sådant inflytande är synen på mammor och barn. Vi vet att det fortfarande inte är så lätt att vara kvinna här i världen och att barnen har det värre. I krig och konflikter är det kvinnor och barn som dör och lider mest. Under svensk stormaktstid var det den svenska trossen man fruktade mest i Europa, för de var många och de plundrade städer och byar för att försörja sig. Mången bondgård brändes till grunden med alla sina invånare kvar i huset. Idag vet vi hur kriget i exempelvis Kongo  och Syrien slår mot civilbefolkningen.

 

För tvåtusen år sedan hade barnen knappt någon ställning alls, inte kvinnor heller. I dagens text får vi bevittna ett av otaliga massmord på barn som utförts genom historien. Vissa har ifrågasatt äktheten i Matteus evangeliums beskrivning av barnamorden i Betlehem eftersom inga andra källor från tiden nämner dem. Då bortser man ifrån att knappt några massmord på barn rapporteras i de gamla källorna. Där refereras stora slag i detalj, men kvinnor och barn är helt utraderade ur historien. Finns det ingen ära för en konung att vinna så finns ingen historieskrivare där helt enkelt. Eftersom barnamord händer och alltid har inträffat tror jag denna historia är fullständigt äkta:

 

En text som Birgittas, och en text som denna jag skriver nu, är helt beroende av att Jesus lyfte fram kvinnor och barn på ett sätt som ingen gjort innan hans predikogärning startade. Inte ens idag har kvinnor och barn en lika självklar respekt och position i samhället som männen har. Fortfarande struntar svenska migrationsverket i FNs barnkonvention och mängder av länder har vägrat skriva under den.  Men jag är väldigt glad att Gud i  Jesusbarnet blev ett barn, född av en kvinna-bara en kvinna! Jag är glad att de krönikörer som skrev för de kristnas räkning inte skrev som de dåtida härskarnas historieskrivare utan att de skrev från de fattigas och från kvinnors och barns perspektiv.