Rysk ikon föreställande St. Nikolaus, Turkisk biskop, världsmedborgare

 

Denna dag är en stor dag i många länder. St.Nikolaus, biskopen i Myra dog denna dag år 343 och hans minne firas än i stora delar av världen. Samtidigt firas i Finland självständighetsdag för 95:e gången. Där, i norra Finland, men även i norra Sverige och Norge är Nikko, Niklas, Nils, Niila och många andra varianter av Nikolaus populära namn.

 

  Vidare, i Jukkasjärvi kyrka i de gamla finsk-ugriska bygderna i norr tog man emot votivgåvor av människor som överlevt sjönöd och då lovat Gud en tackgåva om man klarade sig. Eftersom St.Nikolaus är sjöfararnas skyddshelgon, förutom julklappsutdelarnas fader och mycket annat, tror jag detta med votivgåvorna för folk i sjönöd hänger ihop med namnet Nikolaus popularitet.

 

Här i det yttersta Thule fick man ju tidigt kontakt med kristendomen via Ryssland och senare från södra Sverige och Norge när de delarna av världen kristnades. Man kan också tänka sig att Nikolaus mixades med Tjás-olbmai*, vattenmannen som man offrade till för säker sjöfart och fiskelycka.

 

På samma sätt har biskopen av Myra här i Sverige blandats ihop med den sura gårdstomten och hans smak för gröt. När St. Nikolaus blev internationell fick han också ett gäng renar till att dra sin släde så lite Sàpmi och Finland är det nog i honom, även utanför Jukkasjärvi socken. På så sätt är Nikolaus av Myra en typisk kristen; en världsmedborgare av orientaliskt ursprung.

 

 

*Jag vet att det inte stavas, så men jag vet inte hur man fixar de tecknen som ska vara här på bloggen.