Nature morte avec deux lapins/ Stilleben med två kaniner av Jean Baptiste Simeon Chardin 1699-1779, målning från den tiden då kaniner ännu mest sågs som billigt kött

Kaninen var det nya husdjuret ännu under barocken. Redan på medeltiden hade klostren fött upp kaniner för att få kött och päls, men 15- och 1600-talen gjorde kaninen till var mans husdjur. Billig att uppföda, vänlig och med ett välsmakande kött spred sig kaninen över Europa och kom snart över till nyfunna kolonier, med katastrofala följder för exempelvis Australien där varken floran eller faunan hade någon beredskap för den lille fertile gynnaren.

Samtidigt som kaninen spred sina livskraftiga gener i Europa växte preciositeten fram i Frankrike. De ständiga krigandet tömde Frankrike på män och gav kvinnorna utrymme på samhällslivets alla områden och världens första egentliga feministrörelse tog sin början i preciösernas litterära salonger.

Förutom att de diskuterade litteratur och filosofi lyckades också preciöserna förändra det franska språket. De vägrade till exempel kalla kaniner för connin/connil för det lät vulgärt och sedan dess säger man bara lapin om kaniner på franska. Samtidigt började kaninraser utvecklas ur den ursprungliga iberiska kaninen och långhåriga varianter som angorakaninen avlades fram för att ge en underbart mjuk ull till värmande och lätta klädesplagg.

Var det det nya namnet som gjorde att kaniner blev ett sällskapsdjur i stället för ett köttdjur? Kanske. På franska säger man "con/conne" om någon fånig och korkad typ. Ordet "lapin" används för att säga "älskling". Det är ju passande för kaniner är ju vanligt älskliga djur som dessutom passar bra ihop med hästar då de mår bra av samma mat, vill ha det lika svalt som hästar och fungerar bra socialt tillsammans med dem.