Att ge namn åt en katt, det är knepigt som katten.
Det finns inte många som duger till de´!
Man grubblar sig tokig av grubbel om natten.
ETT namn är för lite. En katt vill ha TRE!

Först har vi det namnet som används därhemma,
det enkla, rejäla som Peter och Tom.
Och Viktor och Jonatan, Hugo och Emma
- förnuftiga namn, som envar tycker om.
Och om man vill undvika banaliteter så kan man väl flottare namn hitta på som Plato, Admetus, Elektra, Demeter
- förnämliga namn men rejäla ändå.

Och sen ska man hitta nåt säreget åt´en,
nåt ovanligt kattnamn med resning och glans
så katten kan känna sig stolt och belåten
och snurra mustaschen och svänga sin svans.
Och sådana namn har jag några på lager som Munkustrap, Quaxo och Korikopatt och Bombalurina och Fille Podager.
Det är namn som blott bärs av en endaste katt.

Till sist ska ni veta att misse och missa har något som inte för människor är,
det namnet som ingen i världen kan gissa,
som katten om natten i hemlighet bär.
Och ser ni en kisse som tyst mediterar och grubblar, försjunken i länstolens famn.
Han grundar och blundar - begrundar sitt namn, sitt nattliga, kattliga, evigt ofattliga, allra förtegnaste, egnaste namn.