Usch så frustrerande! Har suttit fast i en snödriva på vår väg ut till stora vägen i 1 och en halv timme. Jag kommer inte undan de jättelika snödrivor som spärrar vägen och kan bara invänta våren eller traktorn beroende på vem som kommer först.

Det innebär att jag inte kan vara hos min häst och göra mina stallsysslor som jag verkligen  gillar. I stället för att rida till Alltid på en söndags barockmusik, fick jag skotta till samma program. Därför bloggar jag nu till tröst om veckans ridning som har varit ett positivt ridskov.

Nu går det så bra att rida igen. Skönt! Glömsk som jag är har det blivit att rida i grimma och halsring i över en vecka eftersom jag tog hem tränsen för att fixa dem och sedan hängde de kvar här hemma i godan ro. Men det har gått riktigt bra. Det är nyttigt att rida bettlöst ibland. Jag blir iaf mer medveten om sitsen när jag gör det. Sedan när jag kom ihåg tränset igår var det helt jätteroligt att rida henne, det goda från den bettlösa ridningen fanns kvar och precisionen från bettet gjorde att vi fick till den där stora fluffiga piaffen med rejält sänkt bakdel som hon är så bra på, iaf på ett speciellt ställe på ridbanan.

Chateaus "glasögon" kyler inte

Förr red jag jättemycket med grimma eller halsring men det har inte blivit av på ett tag nu eftersom Chateau är så jättenöjd med sitt goda gjutjärnsbett. Nu ska det bli rutin att variera med bettlöst igen. Jag tycker själv att jag blir mer avspänd i benen när jag rider bettlöst. Fattar inte hur det funkar, men så blir det och jag lyckades nu att ta med det i ridningen med bettet.



Det finns många fördomar om barock-/akademisk ridning, en är väl att man alltid rider på stång med spansk sadel. Men det är alltså ytterligare en fördom att krossa. Barbacka utan bett är ett jättebra sätt att utveckla sin balans och ryttarkänsla-och så är det så varmt och skönt när det är under -25 grader kallt. Dessutom slipper man ju värma det iskalla bettet under jackan och det är nog skönare för hästen också, jag vet ju hur glasögon kyler.