Ridskov
Det här med ridningen går som i skov. Det går veckor utan minsta lilla framsteg, snarare känns det som jag bara går bakåt och blir sämre och sämre på att kommunicera med min fina ponny. Ibland är det annorlunda, då går det plötsligt framåt med stormsteg. Min flicka är så "elektrisk", jag känner mig mjuk och balanserad och det är lätt att variera ridningen. Allt går bra.
Ibland är det inte likadant, det positiva skovet är över, det känns som om vi halkar tillbaka ner till stel ridning, sned obalans och motstånd. Inspirerande filmer känns som tunga krav. Förkylningar får kroppen att värka. Till tröst för oss båda får hon då skrota i hagen och träna lite trick med mig med mycket morötter som lön. Det trivs hon med och jag vet att hon mår toppen och det känns bra för mig. En typisk vinn-vinn-situation.
Och när förkylningen är över, en dag när solen skiner kommer ridglädjen alltid tillbaka.
Ja visst är det så.....
Krya på dej så länge!
Här var jag så ridpeppad att jag höll på att krypa ur skinnet, men det ändrades snabbt när jag kikade på termometern som visade 22 minusgrader...
Det är så skönt att läsa ett sånt här inlägg, du prickar verkligen helt rätt! :)
Ja så där är det väl med det mesta här i livet. Det är svårt att ligga på topp hela tiden.
Så är det Alma ibland går det lite bättre ibland sämre. här nere i skåne har det lyckats bli 5-6 minus brrrr. ska själv kravalla med läkare/försäkringskassor/handläggare framöver så det blir väl lite internet paus för min del och fokus på att försöka få vettig ordning på livet :)
Johanna: Jo, i ridningen är det extremt så.
Anna: Just nu har jag -30, men skiner solen och skoteroverallen är på brukar det gå att rida då. Tack och lov pipandas hon inte längre i kyla.
Linn: TACK!
Bråddjup: Ja, men mer i ridningen känns det som, kanske för att topparna är så höga där?
Lars: Trist att kämpa med myndigheter, jag beundrar dig storligen. Själv skulle jag svälta ihjäl om jag var beroende av sådant eftersom jag hatar att bråka med myndigheter. Det är för galet att man MÅSTE bråka med myndigheter för att få sin rätt.
Tack Alma :) jo tyvärr har det ju blivit så i samhället. Handläggare tycker jag verkligen behöver en stabil trygg miljö att vara i, förr fanns det massor med sådana "skyddade arbeten" men som tagits bort senaste 10 åren eller så i besparings syften. idag är det bara arbetslinje som gäller och en massa praktik och korttids verksamhet, en vända till läkaren ev anti depp mediciner samtal om sjukbidrag (förtidspension) som jag redan blivit informerad om är VÄLDIGT svårt idag med den nya hårda linjen, en vända ut till i praktik verksamhet kanske blir aktuell med medicin stöd, handläggaren har redan informerat att det är sorligt att så många hamnar mellan stolarna idag = att läkare vill inte hjälpa och arbetsförmedlingen säger att vi kan inte ha honom här han klarar inte av arbetet.
Tror inte reinfeldt & co någonsin tänkt efter att människor ger upp till slut och väljer en överdos av något slag.Har du tid och ork Alma innefatta mig i dina böner, jag ber själv ochså för lösning till en mer männsklig situation.
Lars: Jag är en cynisk människa som tror att överdoser är just vad regeringen hoppas att dessa enligt dem så odugliga existenser ska ta.
Annars hade man väl ändrat politiken när man upptäckte att så blev fallet? I stället ser man lugnt på när arbeten som passar människor med bräcklig hälsa rationaliseras bort.
Själv har regeringen tagit bort "Gröna jobb" till exempel. Inte finns det företag, stora eller små, som anställer sjukliga personer, det måste det allmänna stå för.
Det är inte heller så att vi inte behöver de jobb som utförs av ex.vis "gröna jobb"-jag saknar verkligen att de underhöll vandringsleder och rastplatser. De höll gamla stugor och kåtor i skick längs med stigarna så man kunde söka skydd vid dåligt väder.
Och de gamla Per-Albin-torpen vill man inte ha för alla ska inordnas i penningekonomins ekorrhjul.
Lars, du finns alltid i mina böner.
